Sagogrynet

Inatt hade jag en riktigt vidrig mardröm. Det var nästan exakt som min förra i våras. Läs om den här. Jag drömmer nästan aldrig mardrömmar så att det nu har kommit två nästan exakt likadana på mindre än ett halvår, känns otroligt läskigt. Jag beskrev då drömmen såhär:

Jag drömde en läskig dröm precis innan nattens mardröm. I den drömmen var det en seriemördare som gick runt och mördade kvinnor i deras sängar utan att deras män märkte det. Ingen visste heller hur mördaren lyckades. Sen plötsligt så slog den drömmen om till en riktig mardröm.

Återigen var känslan att jag var vaken. Jag tänkte till och med i drömmen att det kändes som förra gången. Jag låg som paralyserad och kunde knappt andas. Ett hårt tryck höll mig nere och i drömmen så försökte jag sträcka mig efter D. och väcka honom så att han kunde väcka mig, alternativt jaga iväg den skugga som stod till vänster om mig. Det var en väldigt smal skugga och kolsvart. Som nämnts tidigare så har jag en väldigt ljus lägenhet och det är inte heller väldigt mörkt ute eftersom det på andra sidan vägen finns höghus med strålkastliknande lampor utanpå fasaderna. Så skuggan var väldigt tydlig. Vilket som. 

Paniken var obeskrivlig. Jag vet att jag höll D. i handen, men jag lyckades inte ens trycka till. Kroppen vägrade lyda mig och jag hade ingen kraft alls. Trycket från skuggan blev allt värre och det började kännas som om jag inte kunde ta ett enda andetag till. Jag kunde verkligen inte andas. Det hat som strålade ut från skuggan var helt sjukt skrämmande. Precis när jag känner att jag är påväg att ge upp, ge upp vad vet jag inte, så rör D. på sig och hela jag rycker till. Allt blev som vanligt och jag var klarvaken. Jag låg och kramphöll i D:s hand.

Jag kunde efter det inte somna om. Kallsvettig och andfådd tog jag tag i mobilen och började facebooka. Varför? För att få tillbaka en känsla av vardag. D. mumlade någonting om att somna om och kramade mig ordentligt. Jag kunde, efter tre timmar, somna om. Sov sedan riktigt uruselt.