Drängen blev det igår kväll. Igen. I like it! Jag kan verkligen äta där varje dag. Denna gång var det med D.s släkt vi var där och åt. Det var en tidig middag, men lika god för det. Det är en otroligt mysig restaurang och jag kan verkligen rekommendera den. Maten är prisvärd och mängden mat motsvarar priset! Personalen är kunnig och otroligt trevliga! Det märks att de vet vad de serverar och att de själva gillar maten.
Vad åt jag då? Valde bort förrätten, men missade tyvärr att ta en bild på smakprovet vi fick innan varmrätten. Det var en Pumpasoppa och Graverad hjort m. pepparrot och rödbetor. Otroligt god! Bäst var pumpasoppan. Det stället kan verkligen göra soppa! Soppa tror många är lätt att göra, men jag håller inte med. En riktigt god soppa av hög kvalité är otroligt svår att göra. I mitt tycke. De lyckas. Varje gång. Nåväl. Resten då?
Huvudrätt:
Råbiff m. Drängens klassiska tillbehör.
Huvudrätten var så givet att jag inte behövde tänka. Någon gång ska jag variera mig. Någon gång. Jag lovar. Jag har smakat andra saker på restaurangen. Jag har ätit andra saker där. Ibland. Anyway. De klassiska tillbehören är en äggula, pepparrot, rödlök, senap, kapris och rödbetor. Otroligt gott. Våga testa! Många är skeptiska, men jag förstår inte varför. Råbiff får folk att rynka på näsan. Återigen. Varför? Icke tillagat kött brukar de flesta vara mest skeptiska till. So? Folk äter sushi? I Nederländerna äter de Broodje Taartar från snabbmatställen och det är inte fler som blir magsjuka av det som av Sibyllamat. Just saying. Gott vilket som och jag rekommenderar att det testas innan det förkastas som oätligt. För det är allt annat än.
Smakprov:
Havtornssorbé
Otroligt god. Otroligt rätt. Ett smakprov i världsklass. En lagom tugga för att rensa smaklökarna. Jag gillar verkligen sådant. Havtorn är gott, om än ingen favorit, men här var det perfekt.
Efterrätt:
Chokladsufflé m. brynt smörglass och hallonkompott.
Vad går att säga om detta? En dröm. Lätt. Choklad i dess bästa form. Vinnaren blev smörglassen. Jag skulle kunna äta en hel efterrätt med den. Resten var underbart det med, men glassen? Gudomlig.
Dryck:
Geil Riesling Heritage 2011
Valpolicella Classico Superiore Ripasso Acinatico 2011
Vita vinet var torrare än jag hoppats. Jag borde kanske ha druckit rött till huvudrätten i och med att det var råbiff, men så jobbar inte jag. Jag tar det jag är sugen på. Jag var ute efter ett vitt halvtorrt vin. Jag frågade hur torrt vinet var och han svarade att det var torrt. Jag chansade och servitören hade rätt. Det var torrt. Gott, men lite väl torrt. Ripasson som jag smakade på var riktigt god dock. Smakrik. Fyllig. Inte den där bastanta rödvinssmaken i eftersmaken utan lagom. Det borde jag ha tagit rakt av. Så kan det vara ibland. Nu vet jag det. Även om jag var sugen på vitt så hade jag tjänat på att välja ett rött rent smakmässigt. Jag kanske börjar bli vuxen? Hemska tanke!
Efter middagen traskade vi hem till mig och tog en kopp kaffe. De verkade uppskatta min lägenheten och tyckte den var fin. Jag tycker den är fin, men för mig är den så personlig att det kanske är svårt för andra att uppskatta den. Fast kanske är det som D. säger. Att den är opersonlig. Jag tycker inte det, men det är för att jag vet alla tankar som finns bakom varje liten pryl.
Summa summarum: Gå och ät på Drängen!
Get to know the Chef and you will start to enjoy dining out even more.
- John Walter