Sagogrynet

Jag är en sådan person som verkligen däckar tre sekunder efter att huvudet har landat på kudden. De gånger jag anser att jag har haft svårt att somna, ja då har jag hunnit tänka tanken att "nu måste jag sova", innan jag somnat. Jag har insett att jag är lyckligt lottad och jag är väldigt glad över att sömnsvårigheter inte är ett av mina bekymmer här i livet. Däremot så måste jag få klaga lite. Bara lite. 

Inatt var en av de konstigaste nätter på mycket länge. Jag somnade som vanligt, men vaknade direkt kändes det som, för att sedan somna om efter att ha sagt tre ord. Så var det hela natten. Jag sov i trettiominutersetapper och mellan varje etapp så sa jag tre ord. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilka tre ord jag sa, men det var samma varje gång. Läskigt. Jag kanske drömde, tänker ni säkert nu. Nej. Det gjorde jag inte. Vilket gör det hela än mer konstigt. 

Detta nattbeteende påminner om en händelse i maj. En händelse som fick mig att tänka till ordentligt. Jag har, som nämnts tidigare, arbetat väldigt mycket under ungefär fem års tid. Väldigt mycket som i heltid dagtid plus tre till sex nätter i veckan i krogmiljö. Det tar ut sin rätt och visade sig en natt i maj. Hela maj kommenterade D. att jag sov med ögonen öppna. Bara det är konstigt och stressrelaterat. Vilket som.

Jag sov hemma och helt plötsligt vaknar jag av att det känns som om någon trycker ner mig i sängen. Jag kommer ihåg att jag spärrade upp ögonen och såg någonting svart ovanför mig. En svart skugga. Jag har ett väldigt ljust sovrum så det var inte svårt att urskilja skuggan. Jag fick inte fram ett ord och kunde knappt andas. Jag försökte väcka D. men kunde inte röra mig. Den panikkänslan som spred sig i kroppen går knappt att beskriva. Lägg till det faktum att jag befann mig i ett mellanting mellan dröm och verklighet. 

Hade jag varit vaken hade jag nog klassat det som en panikångestattack, men hur vanliga är dessa när någon sover? Såhär i efterhand tror jag att det var en mardröm i kombination med att jag låg konstigt så att jag fick svårt att andas. Stress och överarbetad kan ha varit bidragande orsaker till den panikartade känslan. Det fick mig att tänka till och jag drog ner på krogjobbet. Jag har nu slutat helt. Vilken lättnad jag går runt med nu. Det känns som om jag är fri. Äntligen.