Sagogrynet

Det kommer alltid på tal numera. Plastikoperationer. Förra året utförde jag två operationer. Den ena vet jag inte om den kan klassas som en plastikoperation, men den andra definitivt. Jag vill gärna dela med mig av mina tankar och erfarenheter. Jag är en tjej som gillar att ändra mitt utseende. Jag gillar att ändra klädstil, hårfärg, ansiktet med smink och allt möjligt annat. Jag har även gjort plastikoperationer. Det förstnämnda stör kanske inte folk, men det andra? Där kan det ta hus i helsikte om det nämns, speciellt på fest när folk har fått lite alkohol i sig. Oftast är det tjejer som opponerar sig och vanligaste argumentet är "men det är ju inte du längre då. Du är ju fejk". Ja. Det är inte längre min naturliga kropp. Det är inte längre som "någon" bestämde att jag skulle vara. Det intressanta här är att min kropp ser inte likadan ut för fem år sedan som innan operationen. Jag återkommer till det.

Första operationen jag gjorde var en ögonoperation. Jag har haft linser sedan jag var 13 år. Jag hade en styrka på minus 7, vilket säger en del för de som har linser. Jag var i princip blind och på gränsen till att ens få göra en operation. Jag hade inga problem med att ha linser egentligen, men min dåvarande pojkvän påpekade att det kanske skulle vara värt det. Det var värt det. Ni som tvekar. Har ni pengar till det, gör det. Det är värt varenda (ursäkta språket) jävla krona. Friheten! Nog om det. Det är en operation folk accepterar. 

Andra operationen: Mina bröst. För fem år sedan vägde jag betydligt mycket mer än vad jag gör idag och jag hade storlek C. Trivdes inte med min kropp alls förutom just boobsen. Det tog slut med min dåvarande pojkvän/sambo och jag blev vegetarian i samma veva. Glömde bort lilla problemet med att bli vegetarian. Du bör äta mer än vanligt för att få i dig samma energi som tidigare. Resultatet? Rasade i vikt och A-kupa. Kul? Inte. Jag gick sedan upp några kilo igen, men likt förbannat så var A-kupa kvar. A-kupa i all ära, men en urholkad A-kupa som har landat i Mexico? All heder åt folk som gillar sina bröst, men jag trivdes inte. Jag hatade det. Jag har funderat på operation sedan dess. Fyra år. Egentligen är det längre än så. Första gången jag tänkte tanken var för sju år sedan. Jag har inte berättat om det för någon så för många kom det som en chock, en impulsiv handling, vilket oroade vänner och bekanta. Det kan jag förstå. Jag umgås bitvis i en ganska konservativ umgängeskrets. Där hade jag inga problem med att argumentera för min kommande operation, eftersom jag förstod att deras argument grundade sig i en oro för mig som person och hur omgivningen skulle se på mig. Problemet låg i krogkretsen, som kan antas vara ganska öppen. Det är den inte. Där fanns de flesta negativa fördomarna. Bimbo, blåst brud, uppmärksamhetskrävande lösaktig tjej, var ord som användes i argumenten. Argument om hur folk skulle se på mig, men med fokus inte på hur andra skulle se på mig utan hur jag skulle komma att förändras. Där blev jag arg. 

Så det jag funderar på. Vad är mest fejk? Att ha strumpbyxor som lyfter upp, håller in och formar (vilket jag har och gillar så "fejk" är jag inte emot), push-up som lyfter upp bröst från knähöjd till haka med strumpor istoppat som extra stöd och allt annat möjligt exempelvis lösögonfransar, extentions, fejknaglar? Eller att ha någonting fast, inopererat i kroppen som sitter där och inte går att ta ut? Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men den som kallar mig fejk ska fasen inte kasta sten i glashus. Min kropp:

• Jag älskar mina naglar, som är mina egna om än förstärkta.
• Jag gillar mitt hår som må va tunt och färgat, men ändå mitt eget. Även om jag gärna skulle testa extentions om jag bara orkade.
• Jag använder formande och upplyftande strumpbyxor för att jag gillar hur min kropp formas av dem.
• Jag använder ganska regelbundet ett medel för att få mina ögonfransar att växa ordentligt.
• Jag älskar att förändra mitt utseende med smink och leka med färger.

Jag har inga problem med att acceptera termen fejk, även om jag anser den vara ganska förlegad. Idag har vi så många möjligheter att ändra vårt utseende, men vi ser likt förbaskat fortfarande lika slitna ut på morgonen. Där är vi alla lika. Förutom ni lyckliga få som är elakt vackra när ni vaknar, men er pratar vi inte med. Vill vi verkligen gå tillbaka i utvecklingen? Jag upplever, trots denna text, ändå en ökad acceptans för annorlunda utseende. För att se olika ut. Kan visserligen vara bara jag. 

Jag är för operationer utan lån och med noga eftertanke. Att ta lån för att förändra sitt utseende med operation är lite fel. Jag är visserligen emot lån överlag annat än till hus, bil och utbildning, men det är jag. Spara och ge dig själv extra tid att tänka efter. Vill jag verkligen detta? Det jag vill ha sagt är att vi idag har så många möjligheter till variation av utseende och stil att vi måste acceptera att andra väljer att variera sig på sätt som du inte gör och vice versa. Jag kan absolut börja hymla med min bröstoperation. Det är ingenting som folk reagerar över. Jag har breda axlar som gör att det inte direkt är en iögonfallande operation jag har gjort, även om jag numera har D-kupa.

Jag älskar fördomar, har många av dem såklart, och det bästa är att bli motbevisad i dem. Jag gillar mig själv de flesta dagar, trots att jag har opererat mig och kan tänka mig att göra nya operationer. Däremot är jag emot att alla är likadana.

P.s Vad D. tyckte om min operation är ett helt inlägg i sig.

Planen är som följer. Svart ubersnygg/sexig klänning, vrålsnygga svarta stövlar, svarta näthandskar (alternativt vita för att bryta av allt det svarta) och sen vetefan. Hade som bekant tänkt mig en svart peruk, men den är bortom all räddning. Jag letar nu ny svart peruk. Tyvärr hittar jag otroligt mycket annat, dyrt, som får mig att vilja ändra min plan helt. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till! D. ska jag tvinga till att sminka mig så jag i alla fall är lite läskig också. För Halloween ska vara tema läskigt. Jag tänker inte klä ut mig till en ängel. Punkt. Det ska vara sexigt, läskigt, mörkt och raka vägen till helvetet. Hur det nu ska gå till. 

Dessutom har jag en fest till som det ska fixas en utstyrsel till. Där är det enklare. Temat är Dirty Disney och jag vet redan vad jag vill vara. Hur jag ska få till det Dirty blir nog lite svårare. Jag är inte så haj på sånt, men det ska nog gå ändå. Vilket som så är det roligt. 

Ja. Det gick inte längre. Jag sjukanmälde mig imorse och är nu officiellt sjuk. Kul. Jag skulle ha arbetat hela helgen, men nu blir det istället sängliggande eller iallafall soffliggande. Min energi är obefintlig. Det enda jag orkat med idag är att testa en Halloweensminkning. Eftersom jag gjorde den liggandes så måste jag säga att jag hoppas nästa försök går bättre. Jag har dock inte orkat tvätta bort det misslyckade försöket än. Om D. skrattar sen får han stryk och inte stryk på ett bra sätt. Så de så.

Så hur har min dag spenderats i övrigt? På rygg, vilket är ett litet roligt om än sant uttalande. Efter morgonpromenaden från D. och hem till mig, vilket tog en timme den här gången mot vanliga trettio minuter eftersom jag var tvungen att mellanlanda och vila på varenda parkbänk, så har jag nog inte gjort någonting vettigt alls. Jag har legat på soffan och slöspanat på Tv:n. Jag har till och med sett ett avsnitt av Oprah. Då är det illa. Jag borde ha tagit bort den stearinhög som har samlats på min träkista ser jag nu. Träkistan fungerar som soffbord, men jag har inte orkat. Den passar bra där. Typ. Stearinhögen alltså. Soffbordet också i och för sig, men det var lite självskrivet.

Eftersom jag redan mår dåligt så tänkte jag att lite mer smärta inte kunde skada. I med tandblekning. Av någon anledning så känns egentillfogad smärta alltid bättre än smärta tillfogad utan grund och som inte går att kontrollera, såsom halsont. Jag kanske är lite masochsitisk av mig. Bara lite.

Jag är fortfarande förkyld. Jag vet inte riktigt om jag längre kan kalla det förkylning. Min föredetta förkylning har muterat till någonting mycket värre. Jag vet bara inte vad jag ska kalla det. Hemskt? Nåväl. Jag har tröstat mig idag med att vara riktigt tjejig. Jag har läst tidningar, sorterat smink och drömt om bättre tider. Jag har drömt om att ta ett glas vin också. Friheten i att sitta på en balkong, känna sommarkvällens sista solstrålar värma ansiktet och snacka skit. Att fundera på om det är dags för en tunn kofta eller om sommarklänningen är varm nog. Se ut över en grönskande stad full av liv och rörelse. 

Jag är inte redo för vintern. Det har inte ens varit försommar än. Det värsta är att det kommer bli en ordentlig vinter. Jag riktigt känner hur kylan kryper sig in i benmärken redan nu. Jag har inte hunnit bli varm sen förra vintern som ändå var ganska mild. Självklart kommer vi klara av en hård vinter. Vad annars finns det att göra? Ingenting. Det hindrar mig inte från att läsa tidningar och drömma om ett glas vin i sommarsolen.

Jag har nog skaffat mig en hobby eller i alla fall skaffat mig ett intresse, annat än shopping. Jag har för första gången i mitt liv ett akvarium. När det köptes kan ni läsa här. Det är tydligen inte ett stort ett utan bara 54L. Det räcker och blir över. Igår inhandlades en håv, en pump och burkar för räkodling. Två av räkorna har räkrombebisar i sig och en av dem har infångats samt förlyttats till en fin liten egen burk. D. tänker använda mina räkor till avel. Tydligen är det inga lätta räkor att odla, eller vad det nu kallas. Jag har med andra ord två burkar ståendes på köksbordet med en räka i den ena och den andra är det algodling på hög nivå som gäller. 

Jag har dessutom en mal. Det är inte vilken mal som helst. Det är en inredningsintresserad mal och en kinkig sådan. Han/Hon/Hen gillar inte min inredningsstil, utan varje natt möbleras det om. Senast var det ett stenröse som inte uppskattades. Tydligen skulle de större stenarna ligga mer till höger och växterna flyta vid ytan. Jag får nog ta mig ett snack med malen så Han/Hon/Hen förstår vem som ska bestämma i vårt förhållande framöver. Jag. 

Igår roade jag mig med att koka lite skifferstenar och dylikt. Japp. Koka. Sen inredde jag med dessa. Skifferstenarna lyser som riktiga guldstenar och jag är sjukligt nöjd. Guld! Tyvärr har jag ingen bild på detta. Än.

P.s Jag har blivit medlem i en facebookgrupp som heter Akvarister, vilket visar hur seriös jag är i min blivande hobby.

Jag är på god väg att bli galen. Jag blir aldrig av med min förkylning, Den ger sig helt enkelt inte, utan håller sig fast vid mig som en parasit i himlen.  Här nedan ser ni händelseförloppet i korthet:

v.40 - Spenderades hela veckan däckad i 39graders härliga feber. 

v.41 - Dags för hosta. Hosta sönder revbenen är väl alltid lika roligt?

v.42 - Snuva/feber/halsont. Andas, vad är det?

I vanliga fall har jag en feberdag, lite snuva och sen är det klart. Här har jag i flera år gått och skrytigt över mitt immunförsvar. Vad händer? Mitt immunförsvar sviker mig. Ordentligt dessutom. Det känns underbart att jag inte lyckats sova en ordentlig natts sömn på snart tre veckor, men vad är sömn? Sömn är överskattat! För vem gillar att gå och lägga sig i en renbäddad säng, krypa ner nära en annan varm kropp, få härligt mysiga armar runt sig, somna med ett leende på läpparna och faktiskt fortsätta sova natten igenom? Vem vill vakna och vara utvilad i famnen på samma varma person? Jag! Så sluta bråka med mig förkylning!

Mat ska vi inte ens nämna egentligen för det gör mig bara bitter. Jag längtar efter att kunna äta och känna smak. Att äta för att jag är sugen på mat, inte för att jag måste få i mig näring för att bli frisk. Hade en liten ljusglimt i matväg i lördags på tacomiddag. Det verkar dock som om all matenergi gick åt då för nu smakar det mesta någonting som påminner om gurka. Dvs. vatten. Fast du gillar ju vatten, kanske ni tänker ni. Ja, absolut! Att dricka!

Kan vi ta allt i förkylningsväg på en gång nästa gång tack?!

• Jonglering
• Arbeta på/med många saker samtidigt
• Kunna hantera det stressiga i att göra flera saker samtidigt
• En aktiv person som gillar att göra saker
• En person som inte är lat. 
• Sport

Ibland roar mina upptåg till och med migsjälv. I lördags hämtade jag ut ytterligare ett paket. Ett mjukt paket. Jag gick och funderade på vad sjutton jag hade beställt för mjuka saker, men kunde inte komma på någonting alls. Jag brukar ändå ha ganska bra koll på vad som ska dyka upp i min brevlåda, eller ICA, även om de flesta i min bekantskapskrets kanske inte skulle hålla med det påståendet. Jag har mer koll än vad folk tror. Ibland iallafall. 

Nåväl. Paketet var inte speciellt stort och det stod ingen avsändare. Paketet gav mig faktiskt ganska rejält med huvudbry, erkännes villigt. Väl hemma så rev jag upp det snabbt och började fnissa. Jag fnissade när jag testade klädesplagget, för ett sådant det var. Jag fnissade hela tiden medan jag gjorde mig iordning inför kvällen. D. blev tillslut lite trött på mitt fnissande tror jag. Han sa ingenting, men små sura blickar skickades iväg åt mitt håll när jag faktiskt slutat fnissa en kort stund och sedan kommit på, igen, vad paketet innehållit, vilket resulterade i fniss igen. Så vad var det nu i paketet? Se bild nedan.

En vit, enkel, helt vanlig T-shirt! Skrev jag helt vanlig? Där ljög jag. Det är inte en helt vanlig t-shirt. Det är min alldeles egna! Jag har en egen t-shirt! Hur coolt är inte det! Jag blir som tolv igen! Bloggadressen fick inte plats på ett snyggt sätt, men det gör inget. Jag har en egen t-shirt! D. förstod inte det roliga i min fina t-shirt, men jag tycker det är helt underbart roligt. Det är till och med rättstavat!

NCIS och min dvd-spelare har gaddat ihop sig mot mig. De vill uppenbarligen att jag ska lära mig italienska. Jag har strökollat på säsong ett av NCIS nu under en tid. Varenda nytt avsnitt så har språket ändrats till italienska. Det är inte textningen som ändras, den är på engelska hela tiden, men just den muntliga biten. Det får inte riktigt samma umpf när Gibbs säger någonting på italienska, eller när Thony kläcker ur sig en sexistisk kommentar på tidigare nämnda språk, som det blir när det är på engelska. Det har inte varit så de andra gångerna jag har sett säsong ett, så jag förstår inte vad som har hänt.

Det gör mig visserligen ingenting att ställa om språket inför varje nytt avsnitt. Det som är det jobbigaste är att det ungefär två till tre gånger per avsnitt ställs om mitt i meningar, vilket stör mig nå så otroligt mycket. Helt plötsligt så måste jag då gå tillbaka till startmenyn, ändra språk, börja om från början med avsnittet och spola mig fram till där jag var innan italienskalektionen började. Varför spola? För att dvdn har bestämt sig för att det inte är okej att jag tar det scenvis. Då ändrar den inte språk utan fortsätter på italienska.

Jag har läst italienska i några år. Därmed inte sagt att jag kan språket. Jag förstår lite, men inte alls tillräckligt. Jag gillar språket, men vill definitivt inte påtvingad lektioner genom NCIS. Det förtar lite nöjet med att strö-se en serie. Nu har jag gett upp med fem avsnitt kvar av säsongen och byte till säsong två istället, med förhoppning om att få slippa lära mig ett nytt språk. Säsong två har nog insett min frustration och snällt hållit sig till engelska. Thank you!

 There's only one thing that can kill the movies, and that's education. 

Gårdagen vill jag helst glömma. Den började dåligt (Läs: bra start på dagen?) och slutade inte direkt bättre. Det var galet mycket att göra på jobbet och jag höll på att hosta sönder rösten efter varje samtal. Vi har absolut ingen värme på den arbetsplatsen, utan istället dörrar som öppnar sig med varje kund och släpper in extra kall luft direkt utifrån. Skönt. Inte. Jag frös både den ena och den andra kroppsdelen av mig och värre lär det bli i vinter. Räddaren i nöden, lite iallafall, är en kupevärmare. Jag läste en undersökning för några år sedan som visade att en person bränner mer fett när personen ifråga fryser än när det han/hon är varm. Då tar jag nog fasen hellre några kilo kroppsfett extra. Jag hatar att frysa.

Vid 16.30 så försvann strömmen. Telefonen dog, datorn dog, lyset i kassan dog, ja allt blev svart. Det gjorde visserligen inte mig någonting för att då fick jag tillfälle att vila rösten. Det intressanta här är att kunder inte hade någon direkt förståelse för att det var strömavbrott. De ville köpa biljetter av min kollega i kassan ändå. Hur de hade tänkt att vi skulle kunna ordna det utan ström, vet jag inte. 

När väl allt var igång igen så kommer det in en väldigt konstig man. Han ville tillbaka till sitt härbärge i Göteborg, men ingen ville hjälpa honom. Han var så upprörd över att han skulle frysa ihjäl inatt, då han inte hade någonstans att bo och över att ingen ville hjälpa honom. Sedan gick han runt i väntsalen och frågade om hjälp till alla som satt där. Vi bad honom sätta sig ner och ta det lugnt så skulle vi få tag på någon som kunde hjälpa honom. Han satt då spikrakt och blixtstilla, förutom ögonen som for fram och tillbaka. Det var nog inte alkohol som var hans problem utan någonting tyngre. Han var en sådan person som lätt kan få en snedtändning och vi kände att polisen borde ta över. Han var så desperat efter hjälp att vi faktiskt hjälpte honom. Jag ringde polisen. De dök upp på tio minuter och mannen tackade oss glatt för hjälpen. Jahapp. Odramatiskt, men omständigt. 

Slutade jobbet vid 18-tiden och efter en sväng till D. så landade vi hemma hos mig. Matlagning och däcka i soffan kollandes på NCIS. Jag var allmänt sådär gnällig och dryg som bara jag kan vara, vilket gav D. huvudvärk. Delad icke-glädje är sann icke-glädje. Han tycker om mig ändå.

Hur den här dagen kommer sluta vågar jag inte ens fundera på egentligen. Den har börjat allt annat än bra. Jag har haft feberfrossa och hosta hela natten. Tvingade upp mig vid 7tiden och började göra mig iordning. Var allmänt långsam vilket resulterar i stress. Jag river upp kylskåpsdörren och ska ta ut matlådan. Allt rasar. Kul. Soja över hela golvet. Jag har ljust trägolv som suger åt sig all vätska obehagligt fort. I panik torkar jag upp det som kom på trägolvet med en trasa. Tog en bild på förödelsen och sen var det bara att städa. Soja över hela köket. För er som inte spillt soja tidigare så kan jag upplysa er om att det är ett rent ******* att torka upp. Kladdigt, vidrigt och sedan luktar det illa om det får ligga kvar längre än tio sekunder. Så det vara bara att skrubba ordentligt, spraya med än mer rengöringsmedel, skrubba igen. Dessutom gick lite flaskor sönder också, vilket innebar plocka glas, skära sig, dammsuga och svära lite extra. 

Allt ovanstående ledde till att jag kom en minut sen till jobbet. Det spöregnade ute och jag äger inget paraply eller regnkläder. Blöt är bara förnamnet. Väl på jobbet så har allt gått fel. Jag välter saker, hostar sönder lungorna, nästan ramlar av stolen, tappar mobilen i golvet (den klarade det galant), trycker bort kunder, reste mig för fort och höll på att svimma. Listan är lång. Det är inte min dag idag.

Jag är ändå lite imponerad över att jag lyckades komma så pass i tid ändå. Jag är inte lika imponerad över det faktum att jag glömde matlådan. Så allt var förgäves.

När jag slutade jobba dubbelt så har det visat sig att jag har ganska mycket, ohälsosamt mycket, överskottsenergi som jag inte lärt mig ta tillvara på. Det har gjort att jag varit lättretlig, lättstött och överkänslig. Jag försöker få utlopp för energin på olika sätt såsom små projekt, blogga och allt möjligt annat roligt. Saker som jag kan göra när jag är uttråkad på jobbet. Jag har nämligen inte ett sådant jobb där jag har arbetsuppgifter som väntar på mig. Nej. Ringer det ingen, kommer det inte in några kunder eller ärenden överlag, då har jag inget att göra, vilket innebär tid över för annat. 

Vi har haft lite halv dåligt att göra idag, mer som en fredag än en måndag. Det har inneburit mycket egentid. Jag har varit mycket produktiv på privatplanet med andra ord. Svarat på kommentarer (en iallafall) här och sen ordnat med en födelsedagspresent till en vän. En glossybox. Vilken överraskning! Hon blev så förtjust i min, men var lite för feg för att beställa en egen så det blev helt enkelt perfekt. 

Nej! Nu spelar min granne Celin Dion igen. Kan han inte bara sluta? Jag har redan huvudvärk och behöver inte få värre sådan. Jag hoppas på en mysig kvälln utan Celin Dion, Jag tycker inte att hon är bra.

 

Vaknade och var sådär trött som det bara går att vara efter en konstig, sömnlös natt. Jag kunde verkligen inte sova inatt, utan låg och slumrade till The Mentalist. Tillslut gav jag upp och vid tiotiden imorse tvingade jag upp D. Vi grejade runt lite och gav oss sedan av ut i stora vida världen. Dagen har spenderats i diverse olika affärer, mestadels lågprisbutiker. Ibland blir det så. Vi, D. och jag, gjorde en utflykt till Rusta, Grizzly, Lågprismagasinet och sen in en sväng på H&M, Apoteket (ett av de som D. kallar "fejkapotek") och Clas Ohlson. Ingen avancerad shopping med andra ord. Det inhandlades mest nödvändighetsprylar. Trist och tråkigt. Dagen har överlag varit väldigt mysig ändå. Jag gillar att strosa runt och se på folk som stressar. Vi käkade lunch/middag på IKEA och konstaterade följande saker:

• Tio minuters köande innan beställning av mat bör vara tillräckligt för att bestämma sig för vad som ska beställas, till och med för en familj på två vuxna och två barn. Det är det tydligen inte. Det krävs uppenbarligen minst tio minuters dividerande till väl framme vid "luckan".  
• Är det lång kö för att betala så bör det förberedas med betalmedel under köandet för att snabbare betalning ska kunna ske. Speciellt efter att ha ödslat onödig tid med att diskutera vad som ska beställas vid tidigare tillfälle (se punkten ovan). Tydligen inte. Det ska diskuteras och divideras än mer om bästa och mest prisvärda sätt att betala på: kort, kontant eller rikskuponger. Orka!
• Ikea:s köttbullar m. potatismos är goda. Hur goda de är beror helt på vem som jobbar den dagen. Det kan skilja sig markant åt smakmässigt från en dag till en annan. 
• Det borde finnas en helg i månaden då det råder totalt barnförbud på alla köpcentrum och i affärerna på stan. Alla under arton år får helt enkelt stanna hemma. Det är vi som inte har barn och inte klarar av andras ouppfostrade ungar värda. En helg i månaden!

 

Jag har börjat roa mig med att svara på enkäter och liknande online. Jag blev medlem på Gratisbio 2010, men det senaste åren har mitt medlemskap legat på is. Nu har jag under min febervecka återupptagit medlemskapet igen och insett att det är riktigt roligt. Jag kan rekommendera er att bli medlem här! Det är gratis och det går snabbt att tjäna ihop till gratis presentkort. Det går att samla på sig en hel del gratisprylar och de har även erbjudanden som är riktigt intressanta. Dessutom, vem gillar inte att få presentkort hemskickat till sig lite titt som tätt. Allt är som sagt gratis. Jag rekommenderart!

Förra lördagen så köpte jag mitt livs första akvarium, klart med fiskar och allt. Väldigt fint litet akvarie på 54l med fiskar i som sagt. Fick även med en "möbel" att ha akvariet på. Allting passade perfekt in på platsen där det står nu. Följande fiskar följde med:

• Sex stycken kardinaltetra
• En styck dalmatinemolly, egenodlad tydligen.
• Tre stycken amanoräkor
• En Cherry-räka
• En mal (av konstig sort)

Nu tänker jag klaga. Jag är trött på att vara sjuk. Jag har nu haft feber sedan i fredags. Imorse trodde jag att jag var feberfri, men nu är det påväg tillbaka igen. Jag har aldrig feber. This sucks. Så nu är jag på klaga-humör. Jag tänker klaga på två saker.

Ett: Mitt jobb. Jag gillar mitt jobb överlag, även om kunderna kan vara väldigt irriterande. Kollegorna är bra och jag trivs med att gå till de olika arbetsplatserna, vissa mer än andra. Jag har dåligt betalt, men så jag klarar mig. Jag tror jag trivs mer på mitt jobb än många andra gör på sina, även om jag ibland upplever att flertalet på jobbet tänker mer bakåt än framåt. Så vad ska jag klaga på? Ja vet inte. Jag ville bara klaga lite. 

Två: Vissa reportage i modetidningar. Jag var till affären en kort sväng imorse för frisk luft och motion. Jag passade på att tröstshoppa lite tidnignar såsom Veckorevyn och Elle. Nåt måste jag ha och göra idag. Jag sitter nu och läser ett repotage om någon svensk kändis, som jag förövrigt aldrig hört talas om, och hennes garderob. Erkännes villigt att jag är avundsjuk på hennes garderob. Jag är avundsjuk på alla som har en walk-in-closet. Så är det bara. Det är inte det jag tänker klaga på. Det är det faktum att på de fem bilder som är tagna och med i repotaget på henne, så är fyra av dem tagna ur samma vinkel. Det stör mig. Folk som tror sig bara ha en vinkel. Jag har ingen vinkel alls där jag fotograferas bra, jag blir helt enkelt inte bra på bild, men överlag så stör jag mig på att folk bara tar bild på sigsjälv från en vinkel. Så de så.

Nu har jag klagat klart för stunden.

Jag har en pågående hat/kärlekshistoria med Posten. Jag har blivit halvt ihjälskrämd (Läs: överraskning), inte fått paket när jag velat (Läs: Ingen reklam tack) och allt detta senaste månaden enbart. Vår relation, posten och min, går längre tillbaka än så, men då jag är en person som vill leva i nuet så är det fokus på senaste månaden. Oftast går det mesta smärtfritt, men ibland blir allting bara fel. Nu tillexempel. Jag går i väntans tider. Jag väntar på mina glossybox. De har inte kommit. Jag vill ha dem nu. Posten vägrar mig denna ynnest. Det har tydligen någonting att göra med vilodagen söndag. Jag tycker, som icke-troende, att Posten borde ta lika mycket hänsyn till min arbetsvecka som alla andras. Jag har arbetat idag och då kan det inte vara en helgdag. Punkt. Posten borde alltså leverera mina boxar idag. Det är logiskt. Allt annat är diskriminering och rent ut sagt elakt. Lyssnar Posten på logik? Nej.  

Ibland nappar jag på erbjudanden från företag som Lets Deal och Groupon. Inte ofta, men ibland. Oftast handlar det om en mascara eller growth-whatever för ögonfransarna. Förra veckan köpte jag två Elizabeth Arden för 150kr, om jag kommer ihåg rätt. Inte farligt alls. Jag har nu testat den några gånger och det är en helt okej mascara! Prisvärd minst sagt. Vilketsom. Jag hämtade ut dem i fredags. Ja. Hämtade ut. Paket av denna art ska skickas med Posten och raka vägen till min lägenhet. Paketet var inte större än ett vanligt reklambrev (idiotiska reklam). Varför fick jag då hämta ut det? Fast jag ska kanske inte tro det värsta. Kanske ville Posten bara mitt bästa och tvinga ut mig på promenad i feberyran. Frisk luft och motion? 

Denna helg är det jobb som står på schemat. Jag borde vara van att jobba helg. Jag har gjort det bra länge nu och jag trodde faktiskt att jag vant mig. Det har jag inte. Nu när jag slutat jobba dygnet runt så känns det ganska drygt att gå till dagjobbet en helg. Helgjobb blir det ungefär tre helger på åtta veckor. Visserligen har jag då istället ledigt vardagar. Det är dock inte riktigt samma sak att vara ledig en vardag som en helg. Det har absolut sin charm att vara ledig en vardag:

Varför är det då jobbigt att arbeta helg? Av flertalet olika orsaker:

• Alla vänner har ledigt.
• Alla vänner har ledigt.
• Alla vänner har ledigt. 

Som ni ser så finns det både fördelar och nackdelar med att jobba helg kontra vara ledig en vardag. Jag vill inte jobba helg.

Jag väntar ivrigt på en brevavi eller flera alternativt en smsavi eller flera eller nåt! Får jag några? Nej. Jag väntar med andra ord ivrigt på posten. Jag har inte så mycket annat att göra, sjuklig som jag är idag. Det är så synd om mig. Väldigt synd. Feber, hosthost och halsont. Nu blev jag lite OT. Sorry. 

Posten. Jag väntar. Jag vill ha mina glossybox. Jag behöver piggas upp. Lite orolig är jag också. Det kom tre sms i tisdags om att boxarna har hämtats upp av posten. Det torde ta ungefär 2-3 arbetsdagar innan de är hos mig. Så idag. Problemet är att det ska komma fyra sms. Jag loggade in på sidan och insåg att det står fel mobilnummer på en av beställningarna. Fan. Snabbt som attan skickades ett mejl iväg med en förfrågan om att företaget ska mejla kollinummer till mig på den boxen. Det mejlet lär inte besvaras idag, då de har fullt upp förmodligen. Så det bör komma tre boxar idag, om mina beräkningar stämmer. Alltid nåt. 

Så plötsligt lät det i brevinkastet. Ja!! Eller nej! Direktreklam. Från Ellos. Jag tänker aldrig mer handla hos ellos. Det är inte okej. Att få hoppet krossat på det här sättet! Hur ska jag kunna hantera denna besvikelse? Svar: Äta upp D:s Ben&Jerry som lägligt befinner sig i min frys? Japp. 

Summasumarum: Inga avier än. 

Fick en riktigt bra kommentar på förra inlägget om min "paniknatt" som satte ett ord på det. Ett namn. Jag har nu googlat lite snabbt och verkligen fått en känsla för att det var en astraldröm, eller någonting åt det hållet. Vad är då en astraldröm? Hittade följande förklaring kring fenomenet (Wikipedia):

Därmed inte sagt att jag är speciellt troende på varesig det ena eller det andra, men det kändes onekligen som att det var mer än en vanlig dröm. Jag vet inte direkt om jag "flyttades" till det astrala planet, som det så fint kallas, men jag var definitivt inte i min egen kropp! Just känslan av att i panik vilja väcka mig själv och se mig själv paralyserad. Flertalet som påstår sig ha upplevt en astral dröm säger sig ha vaknat med en klarhet i ett problem de haft. För mig var det krogjobbet. Jag insåg direkt på morgonen att jag inte kunde fortsätta som jag gjort tidigare. Jag fick klarhet och tog ett beslut. Vilket som så är det otroligt intressant att läsa om.

Imagination is the living power and prime agent of all human perception.