Ibland roar mina upptåg till och med migsjälv. I lördags hämtade jag ut ytterligare ett paket. Ett mjukt paket. Jag gick och funderade på vad sjutton jag hade beställt för mjuka saker, men kunde inte komma på någonting alls. Jag brukar ändå ha ganska bra koll på vad som ska dyka upp i min brevlåda, eller ICA, även om de flesta i min bekantskapskrets kanske inte skulle hålla med det påståendet. Jag har mer koll än vad folk tror. Ibland iallafall.
Nåväl. Paketet var inte speciellt stort och det stod ingen avsändare. Paketet gav mig faktiskt ganska rejält med huvudbry, erkännes villigt. Väl hemma så rev jag upp det snabbt och började fnissa. Jag fnissade när jag testade klädesplagget, för ett sådant det var. Jag fnissade hela tiden medan jag gjorde mig iordning inför kvällen. D. blev tillslut lite trött på mitt fnissande tror jag. Han sa ingenting, men små sura blickar skickades iväg åt mitt håll när jag faktiskt slutat fnissa en kort stund och sedan kommit på, igen, vad paketet innehållit, vilket resulterade i fniss igen. Så vad var det nu i paketet? Se bild nedan.
En vit, enkel, helt vanlig T-shirt! Skrev jag helt vanlig? Där ljög jag. Det är inte en helt vanlig t-shirt. Det är min alldeles egna! Jag har en egen t-shirt! Hur coolt är inte det! Jag blir som tolv igen! Bloggadressen fick inte plats på ett snyggt sätt, men det gör inget. Jag har en egen t-shirt! D. förstod inte det roliga i min fina t-shirt, men jag tycker det är helt underbart roligt. Det är till och med rättstavat!
A child of five would understand this. Send someone to fetch a child of five.
-Groucho Marx
Hade du köpt den eller var det ett påfynd från D? :)