Sömnsvårigheter

publicerat i Livet;
Jag är en sådan person som verkligen däckar tre sekunder efter att huvudet har landat på kudden. De gånger jag anser att jag har haft svårt att somna, ja då har jag hunnit tänka tanken att "nu måste jag sova", innan jag somnat. Jag har insett att jag är lyckligt lottad och jag är väldigt glad över att sömnsvårigheter inte är ett av mina bekymmer här i livet. Däremot så måste jag få klaga lite. Bara lite. 
Inatt var en av de konstigaste nätter på mycket länge. Jag somnade som vanligt, men vaknade direkt kändes det som, för att sedan somna om efter att ha sagt tre ord. Så var det hela natten. Jag sov i trettiominutersetapper och mellan varje etapp så sa jag tre ord. Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vilka tre ord jag sa, men det var samma varje gång. Läskigt. Jag kanske drömde, tänker ni säkert nu. Nej. Det gjorde jag inte. Vilket gör det hela än mer konstigt. 
Detta nattbeteende påminner om en händelse i maj. En händelse som fick mig att tänka till ordentligt. Jag har, som nämnts tidigare, arbetat väldigt mycket under ungefär fem års tid. Väldigt mycket som i heltid dagtid plus tre till sex nätter i veckan i krogmiljö. Det tar ut sin rätt och visade sig en natt i maj. Hela maj kommenterade D. att jag sov med ögonen öppna. Bara det är konstigt och stressrelaterat. Vilket som.
Jag sov hemma och helt plötsligt vaknar jag av att det känns som om någon trycker ner mig i sängen. Jag kommer ihåg att jag spärrade upp ögonen och såg någonting svart ovanför mig. En svart skugga. Jag har ett väldigt ljust sovrum så det var inte svårt att urskilja skuggan. Jag fick inte fram ett ord och kunde knappt andas. Jag försökte väcka D. men kunde inte röra mig. Den panikkänslan som spred sig i kroppen går knappt att beskriva. Lägg till det faktum att jag befann mig i ett mellanting mellan dröm och verklighet. 
Hade jag varit vaken hade jag nog klassat det som en panikångestattack, men hur vanliga är dessa när någon sover? Såhär i efterhand tror jag att det var en mardröm i kombination med att jag låg konstigt så att jag fick svårt att andas. Stress och överarbetad kan ha varit bidragande orsaker till den panikartade känslan. Det fick mig att tänka till och jag drog ner på krogjobbet. Jag har nu slutat helt. Vilken lättnad jag går runt med nu. Det känns som om jag är fri. Äntligen. 
Early to bed and early to rise, makes a man healthy, wealthy, and wise. 
- Benjamin Frankling
 

Rastlös samlare

publicerat i Livet;
Jag vaknade relativt sent idag för att vara mig. Lördag är väl oftast sovmorgondags så det gjorde väl egentligen ingenting och jag försökte ta lite extra sovmorgon. Det gick inte så bra. Rastlösheten smög sig på framåt elva och då är det bara att gå upp. Rastlösheten satt i och varför inte passa på. Storstädning. Vädret var på min sida. Regn och rusk. Jag har förutom den vanliga städningen i form av damma, dammsuga och dylikt gjort två saker:
  • Tvättat den svarta peruken som ska användas på Halloween. Den behöver nog tvättas, eller i alla fall dränkas i balsam, några gånger till innan den går att kamma ur ordentligt. Jag vill inte ha ruffs utan ska ordna med lockar på den. Om det går. Tur det är någon månad kvar. I värsta fall har jag en backup-peruk.
  • Rensade ur en av mina garderober. Insåg då att jag har blivit en kartongsamlare. Jag har av någon anledning valt att spara alla kartonger senaste tre månaderna. Varför vet jag inte. Jag vet att jag är en samlare utan dess like, men kartonger? Vad ska jag med dessa till?

Det intressanta i detta är att jag fortfarande inte har slängt kartongerna. Nu står de fint staplade i garderoben. Jag tänker inte slänga dem innan jag har svarat mig själv på frågan varför jag inte har slängt dem tidigare. Kanske har min hjärna en undermedveten plan för dessa, som den vägrar berätta för mig? Jag vågar inte chansa, så kartongerna sparas ett tag till. 
"A ruffled mind makes a restless pillow"
- Charlotte Bronte

Välkommen in i 2000-talet!

publicerat i Livet;


"Sedan har jag i vredesmod slängt ut ”mini”-räknarna från stenåldern. En miniräknare (värd uttrycket mini), från tidigt 2000-tal, befinner sig just i detta nu på resande fot från R*C till R*P. Om någon av er mot förmodan skulle sakna stenklumparna så har jag tagit minnesbilder som ni kan få skickade till er. "

Detta meddelade jag glatt mina kollegor idag via mail. Anledningen till detta syns i bilden ovan. Jag fick ett smärre vredesutbrott på de stora, tunga maskiner som påståendevis går under namnet Miniräknare. Kalkylator är ett ord jag anser passa bättre, då det är lika förlegat som maskinerna själva. Om det bortses från den otympliga storleken så var största felet med dessa kalkylatorer att de inte gick att använda till att undkomma huvudräkning. Kalkylatorerna fungerade alldeles utmärkt vid addering. Så långt allt gott. Värre blev det med subraktion. För att subtrahera krävdes följande handling: 100+50-50. Vilket innebär en mycket stor risk för felräkning. 

Dessutom är de fula. 

Efter vredesutbrottet imorse så ringde jag ner till vår andra arbetsplats R*C och tvingade dem att skicka upp en av de tre äkta miniräknare som fanns där. Den har nu landat hos oss och välkomnades med salut.

Jag har nu under eftermiddagen suttit och funderat på hur en värdering av dessa två typer skulle te sig om den utfördes av Bukowskis. Följande scenario är möjligt:

Intendent: Jaaaaa.. här ser vi två utmärkta exemplar av kalkylatorer från tidigt 1200-tal. De är i utmärkt skick och är tillverkade av Friman, på uppdrag av Birger Magnusson, av Folkungaätten. Detta vet vi genom den i princip osynliga stämpeln på undersidan av den ena kalkylatorn. Denna stämpel kan ha tillkommit vid ett senare tillfälle, men det står nämnt i hans dödsbo att han i sin ägo har haft kalkylatorer av detta slag. Det kan även vara skrapmärken, men detta är högst otroligt. Vad jag skulle värdera dessa till? 

Eftertänksam tystnad i ungefär fyrtio minuter. Sen:

Intendent: Marknaden för attiraljer av detta slag är inte så stor i nuläget, så jag kan inte sätta ett värde på dessa. Återkom om 150 år.

En lugn stund

publicerat i Livet;
Väntar på bättre tider? Väntar på sol om inte annat. Den har en tendens att gömma sig.

Att göra saker

publicerat i Livet;
Ibland behövs det en lugn paus. Jag har alltid ansett mig vara en lugn person, tråkig rentav. En person som inte gör speciellt mycket om dagarna. En person som helst sitter framför tv:n eller lyssnar på musik. Sedan började jag jobba på krogen och plötsligt var det fullt upp från morgon till kväll. Med jobb då såklart. En "normal" vecka förra sommaren såg ut som denna:
Måndag: Dagjobb 11.30-20.15, Krogjobb 22-02.30
Tisdag: Dagjobb 8-18,
Onsdag: Dagjobb 6.45-16, Krogjobb 21-02.30
Torsdag: Dagjobb 07.15-16.15, Krogjobb 22-02.30
Fredag: Dagjobb 11-18.30, Krogjobb 22-02.30
Lördag: Krogjobb 22-02.30
Söndag: Varannan vecka krogjobb 22-02.30
Utöver det så var det happenings såsom bad, Stand-up, Fashion pack, fotbollsmatcher och andra utekvällar. Och sova. Jag sov alla lediga timmar. Så visst hände det saker. Mycket saker, så har jag haft det i 5 år ungefär. Det var kanske då det slog om. Från att vara en lugn person som helst vill sitta hemma och inte "orkar" hitta på någonting, så är jag nu en person som måste göra saker. En halv dag hemma fungerar och är väldigt härligt. Att bara sitta hemma, städa runt, tvätta och ha en serie på i bakgrunden. Jag blir däremot riktigt rastlös och måste hitta på saker efter ett tag. Det kan vara något så litet och enkelt som att städa. Att se en hel film är ganska krävande eftersom jag känner att det är sådant slöseri med tid och gärna vill göra någonting samtidigt.

Ny mobil

publicerat i Livet;
Min nya mobil har äntligen kommit. En samsung galaxy note. En riktigt stor mobil, är reaktionen jag fått från nästan alla när jag berättat om nyinköpet. Japp. Den är stor, kanske till och med störst på marknaden. Jag gillar det. Skämtsamt säger jag att "då kan jag ju inte tappa bort den". Det är inte helt sant. Jag har aldrig tappat bort en mobil i hela mitt liv. Anledningen till att jag vill ha en större mobil är att jag vill kunna se skärmen utan att behöva sqiunta ögonen. Jag är trött på små skärmar och små bokstäver. Jag använder inte mobilen till någonting som kräver att storleken ska vara mindre.
Jag är vilket som väldigt nöjd med min nya mobil. Ljudet är awesome och allt är riktigt smidigt gjort. Visst. Det är alltid ett jäkla meklande att få över kontakterna från gamla till nya, men det gick ändå förvånandsvärt smidigt. Jag är riktigt nöjd. Har till och med beställt ett skydd och har funderingar på att införskaffa ett minneskort. Jag gillar inte att behöva snåla på utrymmet. 
D. var och tafsade på mobilen också. Tydligen är den lättare att förstå sig på än hans Galaxy S3. Intressant. Det är i princip samma mobil förutom att min är större. Sen att jag har varit och lärt mig hans mobil i 3 veckor kanske underlättar användandet av min. Vem vet. Jag kan iaf rekommendera Samsung Galaxy Note till alla som tröttnat på små minimala bokstäver och skärmar som kräver tillhörande förstoringsglas!
 
 - It's time to make a stand!