Sagogrynet

Jag är på god väg att bli galen. Jag blir aldrig av med min förkylning, Den ger sig helt enkelt inte, utan håller sig fast vid mig som en parasit i himlen.  Här nedan ser ni händelseförloppet i korthet:

v.40 - Spenderades hela veckan däckad i 39graders härliga feber. 

v.41 - Dags för hosta. Hosta sönder revbenen är väl alltid lika roligt?

v.42 - Snuva/feber/halsont. Andas, vad är det?

I vanliga fall har jag en feberdag, lite snuva och sen är det klart. Här har jag i flera år gått och skrytigt över mitt immunförsvar. Vad händer? Mitt immunförsvar sviker mig. Ordentligt dessutom. Det känns underbart att jag inte lyckats sova en ordentlig natts sömn på snart tre veckor, men vad är sömn? Sömn är överskattat! För vem gillar att gå och lägga sig i en renbäddad säng, krypa ner nära en annan varm kropp, få härligt mysiga armar runt sig, somna med ett leende på läpparna och faktiskt fortsätta sova natten igenom? Vem vill vakna och vara utvilad i famnen på samma varma person? Jag! Så sluta bråka med mig förkylning!

Mat ska vi inte ens nämna egentligen för det gör mig bara bitter. Jag längtar efter att kunna äta och känna smak. Att äta för att jag är sugen på mat, inte för att jag måste få i mig näring för att bli frisk. Hade en liten ljusglimt i matväg i lördags på tacomiddag. Det verkar dock som om all matenergi gick åt då för nu smakar det mesta någonting som påminner om gurka. Dvs. vatten. Fast du gillar ju vatten, kanske ni tänker ni. Ja, absolut! Att dricka!

Kan vi ta allt i förkylningsväg på en gång nästa gång tack?!