Sagogrynet

Det har hänt en hel del senaste tiden. Det handlar om både positiva och mindre roliga saker. De mindre roliga sakerna kan jag presentera först sedan de roliga vid ett annat tillfälle:

Jag försökte avancera i min yogautövning. Det skulle innebära att istället för att stå på huvudet lutad mot en vägg som säkerhet, så tänkte jag skippa väggen. Det gick sådär. Jag ramlade bakåt och knakade till höften. Nu värker den inte så mycket längre, men det var svårt att gå några dagar där. Jag börjar bli gammal. 

D. menar på att jag inte ska erkänna detta. Att det vore bra dumt. Det jag gjorde var bra dumt så varför inte stå för det, anser jag. Jag hade ett riktigt blondin-moment för några dagar sedan. Jag tog fram två fina pads för att göra rent ögonen från smink. Det första ögat gick bra, men det är alltid lite suddigt några sekunder efter. Jag tog tag i vad jag trodde var makeupremoverflaskan och hällde på den andra padsen, utan att öppna det första ögat. Det skulle jag inte ha gjort. Jag började göra rent ögat och det sved till så in i helsike. Jag rusade till badrummet och började skölja ögat i allmän panik. Det jag gjort var att ta fel flaska. Istället för rätt hade jag tagit nagellacksborttagningsmedelsflaskan. Aj. Jag spolade ögat i ungefär en halvtimme. Aj aj. Det svider fortfarande lite i hårt väder. 

Det är egentligen ingen icke-rolig sak och behöver definitivt inte vara en negativ sak. Det är bara det att jag börjar bli lite trött på omorganisationer. De senaste tre åren har vi haft tre arbetsgivarbyten och jag vet inte vad mer de har ändrat. Det jag mest av allt önskar på arbetet är en viss stabilitet och tydlighet. Det kanske kommer i och med denna omorganisation, vad vet jag. Det är bara lite svårt för ett kontrollfreak som mig att allting hela tiden ändras. Det har lärt visserligen lärt mig att ta dagen som den kommer och de flesta förändringar är till det bättre, men lite krupp får jag. Bara lite. Sen stressar jag upp mig själv också. Jag ser tusen saker som borde ändras och förbättras, vilket gör mig nervös inför framtidens obefintliga stabilitet. Jag börjar verkligen bli gammal. Fast ingen kan påstå att mitt arbete inte är varierat. Det gillar jag. Sålänge de inte får för sig att begränsa antalet koppar kaffe vi får ta per dag så är jag nöjd. Jag är en simpel människa med simpla krav! Lovar.