Sagogrynet

Jag har nu under flera dagar varit ordentligt åksjuk. Enda gången jag faktiskt inte är det är när jag ligger ner utan kudde. Så fort huvudet är lite högre än fötterna så kommer känslan av att vara åksjuk igen. Det är inte roligt direkt och det är inte lite åksjuk jag är. Balansen är helt förstörd och jag vinglar runt som om jag vore onykter vissa stunder, i övrigt så snurrar världen bara. Öronen gör ont och jag har ett tryck i bakhuvudet som aldrig släpper. 

I moderna tider så måste symptomen googlas. Vad fick jag då fram? Inte mycket. Virus på balansnerven var ett alternativ och infektion en annan. Jag har i alla fall äntligen fått tag i en telefontid hos Vårdcentralen och väntar på att de ska ringa. Det var inte det lättaste. Min vårdcentral är populär märker jag. Nåväl. Får se vad de säger.

Vi har en årlig hälsokontroll på jobbet. Förra året bad jag läkaren kolla mina öron. Jag har ofta ont i öronen och måste tryckutjämna konstant. Han konstaterade, efter att ha varit tvungen att ta fram barnutrustningen, att jag har otroligt trånga "öronkanaler". Nu använde han inte det ordet, men jag kommer inte ihåg vad han sa för latinsk term. Jag skulle absolut inte ha öronproppar eller hörlurar som fungerar som sådana. Dessutom skulle jag inte använda headset eller mössa. Jag frågade då hur jag skulle kunna göra mitt jobb och om han hade några tips på hur jag, som telefonist, undviker att använda ett verktyg som headset, vilket är ett måste att ha i mitt dagliga arbete. Han svarade: Använd telefonluren. Jahap. Så det är det jag gör större delen av tiden. Ovärt.

Så jag tänker verkligen stå på mig. Nu vill jag ha besked! Jag vill veta om det går att göra någonting annat än att ta nässpray för att vidga en massa saker i huvudet, vilket läkaren rekommenderade förra året, eller om jag måste stå ut med detta. Åksjukan och bristen på balans går säkert att ordna någonting för. Happypills! 

I detta nu så har jag min minidator på magen och har intagit vågrätt position. Det fungerar bra! Jag vet bara inte hur jag ska lösa det faktum att min mobil håller på att dö och laddaren är långt bort. Jag behöver batteri till när vårdcentralen ringer. Svårt. Jag gjorde ett ryck och hittade en ersättningsladdare. Back to vågrätt! Det är nästan irriterande att veta att jag utan problem hade kunnat jobba idag, om jag hade fått ligga vågrätt och fått en bårtransport med sjukresor till och från arbetet. Hjärnan är med, men kroppen vägrar. Jag ogillar verkligen när kroppen sviker. Så jag är hemma sjuk.

Det är ytterligare en sak jag ogillar. Att sjukanmäla mig och det med snabba ryck. Jag vet hur mycket det ställer till det för arbetsgivaren och dessutom kostar det mig otroligt mycket rent lönemässigt. Det höll dock inte. Min tanke var att sova ut så länge jag kunde för att ge kroppen en chans att återhämta sig. När jag vaknade så insåg jag att det inte hade fungerat och ringde i princip direkt. Ibland går det bara inte hur mycket vilja det än finns. Så jag gör det bästa av situationen och sover lite till tror jag.