Sagogrynet

Jag kommer här berätta en rolig anekdot som inte på något sätt är menat nedsättande utan det är helt enkelt en rolig historia om Moment 22 och hur mycket vi faktiskt är påverkade av vädret. Idag, med mord i Arboga, tågstöld i Stockholm och masskrock med tre döda i Skåne, så kan det behövas lite roliga händelser också. Vädret idag, snökaos, får mig att återuppleva en trettondagsafton för tre-fyra år sedan när jag arbetade själv på telefon.

Det var totalkaos i ett av länen vi svarar för och i princip all trafik, såväl tåg, buss som persontrafik, var inställd i hela länet. Jag svarade som sagt själv och hade totalkaos överallt. Jag hade 50 i kö, själv och jobbade dubbelt pass, vilket innebar 7-20.15. Trafiken i en hel stad var avstängd på grund av metervis med snö och kommunen arbetade för fullt med att få tag på plogbilar. En var ute och körde, men övriga hade inte hunnit till arbetet än och var över 2timmar försenade.

En resenär ringde och var riktigt arg. Hans buss hade inte dykt upp. Jag försökte förklara att bussarna kör i den mån de kan, men att det inte gick att hålla några tider eller ens en linjesträckning i det väglag som rådde. Han köpte inte detta utan måste prompt med den bussen den tiden, eftersom bussen innan inte dykt upp och han väntat i över en timme på hållplatsen. Jag förklarade igen och ingående hur det låg till. Det tog minst tio minuters samtal fram och tillbaka där han inte vill acceptera min förklaring, innan jag slutligen sa att så fort plogbilarna kommer ut på vägarna och gör sitt jobb så skulle bussarna kunna köra igen. Han utbrast då:

Det blev droppen för en uppgiven mig efter 10timmars konstant kaos och skäll. Jag bröt ihop och började asgarva. Det är såklart helt fel reaktion i alla andra situationer än just denna. Det gick bara inte. Jag kunde inte behärska mig alls! Varför var det då inte fel i denna situation? Resenären blev nämligen tyst någon sekund och började sedan asgarva han med när han inser det omöjliga i situationen. Vi garvar ett bra tag och jag riktigt hör hur resenären kippar efter luft. När båda lugnat ner sig så förklarar jag läget igen och han köpte det. Det fanns ändå inget att göra åt saken. Han förklarade då att anledningen till att han var tvungen att ta bussen till jobbet just denna dag var att hans kära kollega hade plogat in hans bil. Då bröt jag ihop igen. Han med. Jag garvade så jag fick ont i magen och sa åt honom att ringa kollegan, som redan var ute och körde och be om lift till hans plogbil, för det var nog den enda sätt han skulle kunna ta sig till arbetet. Han höll med och tackade för att jag gjorde hans dag. Jag tackade detsamma!

Två minuter senare var jag av annan anledning tvungen att ringa till Trafikledningen för det området. Jag berättade då denna anekdot och gjorde deras dag. Jag får än idag denna historia återberättad för mig från olika trafikledare när det är mycket snö. Kunden återkom förövrigt någon timme senare och berättade att nu var minsann alla plogbilar ute och gjorde sitt jobb. Härligt!