Jag förstår inte varför jag alltid råkar ut för konstigt folk på stan. Senaste veckan har jag råkat ut för två bisarra händelser påväg hem från jobbet. Båda händelserna har involverat att en gammal tant kört på mig. Eftersom mitt humör inte är det bästa har jag heller inte reagerat på ett glatt sätt heller:- För någon vecka sedan stod jag på Ica och funderade på vad jag skulle köpa. Jag stod i en av de smalare varugångarna och kunde inte bestämma mig. Musik i öronen gjorde att jag inte var helt uppmärksam på omgivningen. Plötsligt ser jag en rörelse till höger. Jag vänder på huvudet och ser en skröplig tant stå med sin rollator till höger om mig. Det är en rollator av större modell, men hon hade ändå kunnat ta sig förbi mig. Utan problem. Nu gör tanten inte det utan står kvar. Jag stänger av musiken. Hon ser inte på mig och säger inte ett knyst. Jag tror då att hon inte ska förbi och ignorerar henne. Plötsligt känner jag en smärta i höger ben. Tanten har kört sin rollator rakt in i mig! Jag vrider på huvudet och stirrar på henne. Tantjäkeln står kvar på samma ställe som förut! Hon säger fortfarande inget och ser inte på mig. Glöm att jag flyttar på mig då, så jag stod kvar och ignorerar henne igen. Då kör hon på mig igen! Jag vänder mig om och frågar om jag är i vägen. Hon svarar grinigt: Det förstår du väl! Jag kontrar med: Jag flyttar på mig när jag är klar. Gå runt. Tanten grymtade någonting, vände och gick iväg åt andra hållet.
- Idag var jag påväg ut från kontoret. Jag står och väntar på hissen och handikapshissen bredvid kommer. I den sitter en tant med sin permobil. Hon har ryggen mot hissdörren och börjar backa. Hon får upp en rejäl fart på den där permobilen och så fort hon kommer ut ur hissen så svänger hon utan en blick bakåt. Rakt på mig! Det var inte med lite fart som hon rammade in i mina ben, knähöjd. Fy fasen vad det gjorde ont och jag utbrister: Vad gör du!? Tanten säger surt utan att vända på huvudet: Skyll dig själv som står i vägen! Jag kan då inte hålla tyst utan utbrister: Vad sägs om att se dig för innan du backar som en galning!? Sedan gick jag in i hissen.
Jag är helt för att hjälpa äldre. När jag nu någon gång åker buss så erbjuder jag min sittplats åt någon, gammal som ung, som ser ut att behöva den. Jag öppnar dörrar och ja vet inte vad. Jag vägrar dock göra någonting sådant till oförskämda människor oavsett ålder! Äldre borde om några veta vad vanligt folkvett och hyfs är! Bara för att en person har uppnått en viss ålder berättigar det inte till oartighet och bitchighet, rent ut sagt.
Don't get the impression that you arouse my anger. You see, one can only be angry with those he respects.
- Richard M. Nixon
- Richard M. Nixon