En av mina vänner gifte sig igår i Västerås Domkyrka. De gifte sig tio år på dagen från de träffades för första gången! Tio år! Det är då på tiden! Sämt å sido, jag såg verkligen fram emot bröllopet. Jag hade dock ganska mycket huvudbry för klädvalet. Så många klänningar har jag inte som passar sig på bröllop, mycket eftersom de flesta klänningar jag äger är mestadels svarta. Känns inte helt okej på ett bröllop direkt. Valet föll på en lite mörkare blå knälång klänning med svart spets. Till den en svart kofta. Det är enligt mig mer okej att ha mörkare färger på ett vinterbröllop än ett som är på sommaren. Till det blev det svarta ankelboots med gulddetaljer. Väldigt fina fast jag får sjutusan till skavsår av dem. Tur det inte är så mycket promenera vid bröllop! På det hela taget var jag nöjd med mitt klädval. D. var snygg som alltid fast i kritstrecksrandig kostym istället för sin i vanliga fall helsvarta. Snygging deluxe!
Vid halv ett packade D. och jag in oss i bilen och rullade mot Västerås. Väl framme i Västerås mötte vi upp en annan kompis till mig och hennes man. Vi hann lagom i tid och hann till och med sitta en stund och beundra Västerås Domkyrka. Vilken maffig kyrka! Jag verkligen älskar arkitekturen på kyrkor och speciellt så respektingivande kyrkor som domkyrkan i Västerås. Alla detaljer, all historik och den maffighet som finns i en kyrka av den storleken är svårt att hitta i någon annan lokal. Ovan ser ni en av pelarna i kyrkan, som såklart inte var svartvit utan guld och allehanda andra fina färger. D. har redigerat den för att passa hans image!
Enda nackdelen med att ha ett bröllop i en sådan kyrka är att oavsett hur många bröllopsgäster som dyker upp så känns det alltid tomt. Det går helt enkelt inte att fylla en sådan kyrka och mycket beror nog på takhöjden. Jag älskar kyrkor, bortsett att det alltid är kallt!
Vigseln var vacker och sådär lagom kort. Bruden var vacker likaså och brudgummen stilig. Bröllopsklänningen var så bruden! Vacker gräddvit med lila korsettliv och släp. Helt underbar!
Efter själva vigseln bar det av till Öster Mälarstrand Restaurang och Bar för bröllopsfesten. Restaurangen låg vackert beläget och var perfekt för ändamålet. Den låg precis vid sjökanten och solen sken. Efter lagom lång tid kom brudparet med häst och släde över snön. En maffig ardenner drog dem ända fram till entren! Så helt rätt!
Inne i festlokalen var det dukat för just fest. Fokus var på gräddvitt med lila detaljer. Det var så fint och jag vågade knappt sätta mig ner! Det var såklart bordsplacering och jag hamnade bredvid min kompis man. Till höger om mig hade jag en avlägsen släkting till bruden och mittemot en ung kille som arbetade som nämndsekreterare. D. satt en stol bort från mig. Mycket bra bordsplacering! Annars kan sådant bli väldigt fel och stelt. Inte denna gång. Det pratades glatt och jag hade en riktigt lång och givande diskussion med killen mittemot! Mycket trevligt allt!
Det är alltid mycket väntan på bröllop har jag märkt. Väntan på mat, väntan på tal och väntan på brudparet. Oftast gör det ingenting eftersom det finns alkohol och trevliga vänner att prata med. Så var fallet här också. Det enda som var lite småjobbigt var att jag var så sjukt hungrig!
Innan middagen blev det eldshow utomhus. Det var en jycklargrupp som roade oss och det gjorde de rejält! Bra musik och allt som har med eld att göra är jag fascinerad av, så jag gillade det verkligen! Fast jag var bra hungrig. Maten var dock värd väntan med råge. Menyn såg ut som följer:
Förrätt: Parmesanfriterad pilgrumsmussla med melonsallad och tryffeldip.
Vin: Santa Margherita Cuvee di Pinot
Huvudrätt: Ankbröst & korg på anka och vildsvin med rödbetor
Vin: Feudo Nero d'Avola
Efterrätt: Gräddfilspannacotta med grönpepparmarinerade jordgubbar
Maten var riktigt god och vällagad. Jag är inte alls förtjust i pilgrumsmussla, men med parmesan fungerar allt! Melonsalladen var lite överflödig och den såkallade tryffeldipen var mer av en kryddig tryffelmajonäs, om än otroligt god. Jag körde som bekant och kunde då bara dricka vatten. Jag passade på att provsmaka vinet ändå med en liten sipp. Det vita vinet till förrätten var riktigt gott och ett vin jag kan tänka mig att köpa själv till en middag hemma. Jag hittade ingen prisuppgift på det via sökning, men jag antar att det är ett mittimellan-vin. Inte dyrt, om än åt det hållet, och inte billigt. Någon som vet?
Huvudrätten var god. Jag har inte ätit så mycket anka tidigare och den jag ätit tidigare har mestadels varit okej, men inte mycket mer. Ankbröstet i den här rätten var som sagt god. Det var två stora bitar och det blev nästan lite väl mycket då det är ett ganska maffigt kött, i alla fall i den här rätten. Jag kan tycka att menyn vi fick inte innehöll all information kring vad vi fick på tallriken, vilket inte gör någonting alls egentligen. Till huvudrätten blev det också en getostpotatiskaka som var det näst godaste i rätten. Det absolut godaste var den egengjorda korv som vi fick alldeles för lite av. Mumsig som få och fylld med smak!
D. och hans bordsdam fick inte sin huvudrätt samtidigt som oss andra. En av servitörerna kom ut och bad om ursäkt för att det dröjde. Kocken hade tappat ankan i golvet. Happ! De fick maten kanske fem minuter senare. Jag smakade även här en liten sipp av det röda vin som serverades. Det var nästan för mycket smak för min del och även om det var gott så hade jag nog inte kunnat dricka upp mer än ett halvt glas. Kan bero på att jag överlag inte är så förtjust i röda viner, för glasen blev urdruckna överlag!
Efterrätten bestod av två småpannacotter och en sorbé med chokladtak. Jag började med sorbén och kunde inte riktigt bestämma mig för vad det var för smak. Jag var helt säker på att det var någonting i stil med svartvinbär, men när jag frågade servitören senare på kvällen så visade det sig vara hallon! Det trodde jag inte! Efter sorbén råkade jag bita sönder ett grönpepparkorn så allting smakade grönpeppar efter det. Lite synd och klantigt av mig.
Det hölls tal, bröllopsdans dansades och tårta skars! Jag är riktigt imponerad över brudens bröllopsdans! Det kan inte ha varit lätt med det släpet som klänningen hade! Bröllopstårtan var god om än väldigt mäktig, vilket inte är ovanligt när det gäller tårtor överlag. Ytterligare en överraskning bjöd brudparet på: Fyrverkerier! Jag älskar fyrverkerier och det var ett riktigt bra ett!
Fick också veta att de tar brudens efternamn, vilket var lite givet då det är ett ganska speciellt efternamn med mycket historia, och att bröllopsresan bär av till Mexiko! Mot värmen! De gör en såkallad riktig bröllopsresa och åker idag om jag kommer ihåg rätt. Jag är avis.
Om de tio åren som gått är någonting att gå efter, vilket det är, så kommer brudparets framtid vara mycket lyckad! De är som skapta för varandra och kompletterar varandra på allra bästa sätt! Jag önskar dem, igen, lycka och framgång samt tackar ödmjukast för att jag blev inbjuden att delta i ett av deras livs största och lyckligaste tillfällen! Tack!
"Det trista med kärleken är att den är en förbrytelse som fordrar en medbrottsling.
- Charles Baudelaire (1821-1867)