Att hantera ett stort informationsflöde är någonting som jag är riktigt bra på. Jag kan ta in stora mängder information och snabba förändringar. Det är en stor fördel i dag såväl privat som i min yrkesroll. Det kan dock bli för mycket ibland. Ofta när jag känner att det blir för mycket är tillfällen då jag själv inte har kontrollen över hur informationen presenteras för mig eller hur förändringen ska ske och varför. Det är nog mest varför som stör mig. Jag behöver inte nödvändigtvis hålla med om en anledning till förändringen, men likt förbaskat vill jag veta att förändringen inte bara är en snabb impulsiv tanke utan som istället har föregåtts av någon form av tankeverksamhet samt konsekvenstänk.
En kollega sa till mig igår att jag tänker för mycket och målar upp för mycket olika scenarier. Japp. Det gör jag. Det har att göra med att jag helt enkelt vill förstå varför exempelvis en chef gör som han eller hon gör eller en kollega också för den delen. Jag vill förstå tankegången. Om jag förstår det så har jag lättare att rätta mig in i ledet och göra det som förväntas av mig på bästa möjliga sätt. Ganska enkelt egentligen. Sen har jag en tendens att överanalysera saker, men ingen är perfekt. Bara lite perfekt. Jag i alla fall. Nej. Jag är nog helt perfekt ändå.
Skämt å sido. Jag menar inte att ifrågasätta någon när jag vill veta varför jag ska göra en viss sak. Jag menar bara att skaffa mig en uppfattning om varför ett beslut är taget och hur genomtänkt det är. Det har betydelse för senare konsekvenser, i mitt tycke. Bland det värsta jag vet är kommentarer som "oj, det tänkte vi inte på" och liknande.
Jag gillar förändringar överlag bara jag förstår dem, vilket jag oftast gör. Förändringar gör arbetet och privatlivet mindre långtråkigt. Jag har aldrig förstått hur vissa kan harva runt i samma ekorrhjul år ut och år in. Är de nöjda så är det positivt för dem, men jag förstår det bara inte. Var finns viljan att tillföra nya saker? Nya erfarenheter? Kan det verkligen vara så att de finner tillfredsställelse med sådana små förändringar som exempelvis byta gardiner till jul? Jag försöker förstå, men det går inte. Jag vet att alla är olika, och tur är väl det. Jag vet också att jag inte alltid behöver förstå allt, vilket är en charm i sig. Det hindrar mig dock inte från att försöka förstå. För jag vill förstå.
Det är både till fördel och nackdel för mig. Min vilja att förstå. Jag har spenderat många timmar diskuterandes på universitetet och där fick vi väldigt sällan argumentera för vad vi själva tyckte utan skulle alltid sätta sig in i ett annat tankesätt, en annan persons åsikter. Det har resulterat i att jag har väldigt lätt för att inte stå på mig när jag själv brinner för någonting. Varför? För att jag kan se hur den andra personen tänker och menar.
Många tror att jag ibland bara följer med strömmen, att jag inte skaffar mig en egen åsikt. Det stämmer inte. Jag har väldigt ofta en åsikt och om väldigt mycket. Jag känner bara inte alltid behovet av att vädra den. Sitter jag i ett rum med starka individer som propsar på att just deras åsikt är korrekt, då känner jag inte behovet av att hävda min åsikt utan tycker det är intressantare att höra hur de tänker. Att diskutera handlar trots allt inte om att övertyga den andre om att min åsikt är den enda rätta, utan snarare om att få nya inputs och se en annans sida av ämnet, enligt mig. Sedan måste deltagarna i en diskussion till viss del stå på sig, för annars faller allting ganska platt. Gyllene medelväg?
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med ovanstående text. Det är mest bara lösa funderingar. Det är ganska skönt att bara tänka utan anledning ibland. Jag har en stunds lugn och ro, vilket gör att jag njuter i fulla drag. Detta är dock ett av mina tidsinställda inlägg så i detta nu sitter jag förmodligen på en AfterWork efter en lugn och intressant dag. Förmodligen har jag det väldigt trevligt också, eftersom det brukar vara väldans trevligt på de där tillställningarna.
Sometimes our light goes out but is blown into flame by another human being. Each of us owes deepest thanks to those who have rekindled this light.
- Albert Schweitzer
- Albert Schweitzer