Tidigt upp igen. Denna gång blev det en kortare biltur först till den belgiska provinsen Limburg. Dags att handla mer öl. På klostret Sint-Benedictusabdij de Achelse Kluis så tillverkar till trappistölen Achel. De hade även en stor affär där det gick att köpa många belgiska ölsorter och även tillhörande glas. Shopping på hög nivå! Själva affärsutrymmet var som i en mysig liten jordkällare med öl högt och lågt. Jag var livrädd för att välta någonting eller tappa nåt då marken var riktigt ojämn och jag hade ganska höga klackar på mig. Jag lyckades dock undvika det. Istället var det en tysk som tappade en av de större och dyrare ölflaskorna på stället. Jag tror i alla fall att han var tysk. Han svor på tyska så jag tog det lite förgivet.
Själv satsade jag på att köpa roliga belgiska ölsorter med fina glas. Jag begränsar mig inte till just trappistöl som exempelvis far och D. gör utan köpte lite roliga sorter att testa framöver. Det blev en hel del! Mestadels presentförpackningar där det ingick två, tre öl av en sort samt ett glas. Fint värre!
Vi passade på att ta en liten snabbfika på klostrets café också. Det kändes inte riktigt som ett kloster utan mer som en bondgård, vilket var väldigt mysigt! Bilden ovan visar själva uteserveringen till cafét och restaurangen. Det regnade ganska rejält när vi var inne och shoppade, men klarnade upp och blev lika varmt som tidigare lagom till fikat. Det var min tur att slippa köra så jag och mor tog en varsin Achel Blond och achelmjukglass! Glassen var godare än ölen, som i och för sig var ganska okej.
Efter fikat blev det en snabbis till in i affären och sedan bar det av till dagens huvudattraktion: Klostret Onze Lieve Vrouw van Koningshoeven! Där brygger munkarna trappistölen La Trappe, vilket är en av de mer kommersiella Trappistölarna och även en av de mer kända. Vi parkerade och vandrande till deras såkallade provsmakningscafé! Det var som en stor restaurang. Påväg dit spanade vi in utsidan av själva klostret. Det var stor skillnad mot Achelbryggeriet! La Trappe kändes som ett maffigt kloster och betydligt mer påkostat. Det märks att de är mer kommersiella än tillexempel Westvleeteren och Achel också för den delen. De hade till och med La Trappe-märkta cykelställ!
Vi valde att inte gå på rundvandringen som startade vid 14-tiden utan tog istället tillfället i akt och käkade lunch. Det blev en osttallrik för mig, en macka för D. och en charkuteritallrik för mor. Far åt en Uitsmeiter. Det var så mycket mat att jag höll på att sprängas.
Det var en riktigt god osttallrik baserad på ostar från klostret, alla gjorda på olika La Trappesorter och den macka som D. beställde var mer som tre stycken i ett. Han började muttra redan efter halva mackan att han var mätt. Han lyckades äta upp hela, men det var på håret.
Mors charkuterier var alla från lokala bönder och med anknytning till klostret på olika sätt. Riktigt goda delikatesser! Det var så mycket mat att jag aldrig trodde det skulle ta slut. Vi lämnade en hel del också, men ändå! Det var svårt att sluta äta eftersom det var så gott.
Mor och jag passade på att ta en Provsmakningsmeny med La Trappe öl. Jag har smakat alla tidigare, men inte på det här sättet och inte lika intensivt. Vi fick testa sex av de åtta sorterna La Trappe. Mer om dessa och hur de smakade i ett eget ölinlägg. De kom in med provglas, vilket är sådana jag brukar dricka öl i hemmavid, och jag har nog aldrig druckit så mycket öl. Det kändes som vi drack otroliga mängder öl, men det var egentligen inte ens två hela flaskor. Det kändes bara mycket eftersom jag inte är van vid att dricka öl. Vi fick testa följande i angiven ordning: Witte Trappist, Blond, Dubbel, Isid´or, Tripple och Quadrupel.
Efter den gigantiska och goda lunchen så vilade vi lite i skuggan och lyssnade på hur en holländare som satt bakom oss skällde på stackars servitrisen för att restaurangen inte serverade någon annan öl än La Trappe. Hallå! Vad hade han förväntat sig? Heineken? Hos restaurangen till ett trappistbryggeri? Sicken stolle.
Det var så varmt att jag nästan längtade till bilfärden hem på grund av AC:n. När vi väl vilat oss ur paltkoman så vandrade vi till den butik de hade för försäljning av deras egna produkter, se bilden ovan. Vi köpte öl och glas. Quelle Surprise! Jag köpte även här lite presentförpackningar och var glad över det faktum att jag tagit provsmakningsmenyn tidigare. Tack var den blev det kanska tydligt vilka sorter jag gillar och vilka jag inte föredrar att dricka. Jag köpte en presentförpackning av Puur och Witte, med tillhörande glas. Det räckte för mig. Vill jag dricka någonting annat så har D. så det räcker och blir över. Han var överlycklig över att lyckas få tag på alla sorter, även om han hade lite huvudbry över vilka han skulle köpa flest av. Det löste sig dock galant!
Jag passade på att fotografera lite fina gamla bilar på parkeringen, medan de andra packade in alla ölpackar i bilarna. Det stod flera riktigt fina gamla engelska bilar där. Jag tror i alla fall att de var engelska. Det spelar egentligen ingen större roll eftersom jag beskriver alla sådana fina bilar som engelska. Oavsett om de är det eller inte. Det stämmer bättre in i min världsbild. Så de så.
Jag sov större delen av resan hem till Woerden och det var nog bra. Värmen, paltkoman och ölen tog ut sin rätt. Väl framme så lastade vi in all öl i farmors förråd och åkte till hotellet. Lite vila, en dusch och vi var redo för en kväll på stan! Planen var att fira min och mors födelsedag med en fin middag. Vi följde planen. Det blev italienskt: Viviamo! Uteserveringen låg väldigt fint till, allt var orangt och servicen bra. Jag valde att göra en favorit i repris på förrätten. Min meny såg ut som följer:
Förrätt: Carpaccio Di Manzo - Carpaccio m. ruccola, parmesan och "extra virgin oil".
Huvudrätt: Pasta Frutti Di Mare (Ingen bild)
Efterrätt: Tiramisu con Limoncello
Dryck: Soave Turfaie, 2011
Jag är verkligen helt såld på Carpaccio. Helt underbart! Huvudrätten var också god, även om jag inte riktigt är förtjust i att få skala räkorna eller någon form av skaldjur själv. Det var också första rätten som jag faktiskt fick krydda på lite med peppar. Efterrätten däremot var riktigt god och på det hela taget en mycket trevlig middag. Vinet var gott och passade verkligen till huvudrätten. Det var aningens för lätt i smaken för förrätten, men vad gör det?
Efter middagen så traskade vi en sväng till Bierhuys igen och tog en öl. Jag fick testa en av de absolut godaste öl jag någonstin druckit. En Kriek Boon. En körsbärsöl. Så god! Mer om den senare. blev inte långvariga där utan traskade hem till hotellet för lite välbehövlig skönhetssömn.
Quickly, bring me a beaker of wine, so that I may wet my mind and say something clever.
- Aristophanes
- Aristophanes