Upp tidigt och fortfarande inte helt utvilade. Det fick gå. Det var dagen som D. väntat på ett bra tag. Vi åkte genom hela Nederländerna och sedan vidare genom Belgien. Slutmålet var klostret Westvleteren. Världens godaste öl och även den öl som är absolut svårast att få tag på av trappistölsorterna. Av snudd på alla ölsorter kan jag tänka mig. Mer om själva ölen i ett senare skede!
Vi kom dit vid halv elva och mötes då av vacker klostermiljö mitt ute bland bondgårdar och en skylt i caféet att de inte säljer öl just då. Typiskt. Det var dock inte helt kört eftersom vi lyckats boka två ”crates” med 8or, mor och far likaså. Det är sjukligt svårt att komma fram och göra det. D. deppade lite över att eventuellt inte få med sig några 12or hem, men hoppet är som bekant det sista som lämnar människan! Vi frågade dock efter en stund igen om de skulle börja sälja under dagen och förmodligen vid 13-tiden blev svaret då. Det handlade då om 12or! Världens godaste öl! D. sken upp som solen själv!
Uthämtningstiden för 8orna var 14.30 så vi åt lunch innan. Till lunch blev det lite plockmat för min del. D. och mor passade på att testa lite öl. Lite mer öl och än mer öl. Jag var avis. Jag hade gladerligen druckit en öl eller två bara för att. Jag var dock den som skulle köra så jag fick nöja mig med vatten. Fler och fler lunchgäster dök upp som väntade på att en eventuell försäljning skulle starta. Jag började bli riktigt nervös och obekväm. Det var bisarrt varmt och som mest låg det på 39grader i skuggan. Det var dessutom vindstilla och vi, läs jag, höll på att gå under. Räddningen blev Westvleeterens egna glass. Vi beställde in en varsin och det var gudomligt gott. De hade smak av ölen givetvis.
Vid 13-tiden så frågade vi hur det såg ut och jajjemensan. Försäljningen skulle starta vid 14-tiden. Än mer nervös väntan. Jag var nervös av den enkla anledningen att de enbart säljer en begränsad mängd öl, väldigt begränsad, och det var riktigt mycket folk på plats som väntade! Jag ville inte åka därifrån utan några 12or alls. För min del hade det inte spelat någon större roll egentligen annat än att det känts som slöseri med tid, men D. hade blivit riktigt besviken.
Far åkte och hämtade sina ”crates” med 8or till sin bokade tid som var 14.00. Precis när han kom tillbaka så började försäljningen av 12orna. Vi fick tag i en varsin förpackning med 6st i varje. Helt underbart och D. var överlycklig! Till saken hör att det enbart säljs en förpackning per person. Inget mer. Coolt!
Det blev snabbt iväg för att hämta ut 8orna och det var en upplevelse i sig. Vi fick köra runt på en åker för att komma till en utbyggnad av klostret. Där stod en munk och hivade in ”crates” i bilar och tog betalt. Mycket intressanta kontraster mot de fina bilarna som snällt stod och väntade! Jag skulle kunna skriva så mycket om allt som vi såg där och det skulle bli ett långt inlägg. Jag tänker dock begränsa mig. Vi fick inte se mycket av själva klostret annat än ett bönrum och caféet. Det är lite synd.
Efter att ha fotograferat lite roliga bilar och annat skoj så åkte vi hem. Jag har alltid fascinerats av gamla, klassiska bilar, men bara om de är i så bra skick som bilen på bilden ovan! Färden hem gick snabbt och väl hemma så lastade vi in ölen i farmors förråd. D. var som ett barn på julafton och jag likaså. Nästan. Jag blir glad när han är glad, så jag var jätteglad jag med! Ännu gladare blev jag när jag fick bestämma vart vi skulle äta på kvällen! Det blev inget typiskt Nederländskt utan en fransk restaurang.
Bij Petrus! Varför inte typ?!
Restaurangens uteservering låg mitt på torget och omringad av vackra pitoreska byggnader. Jag valde att ta deras rekommenderade fyrarättersmeny. Jag brukar i regel inte ta sådana menyer utan välja själv. Varför? För att jag vill att varje rätt ska vara precis det jag vill och inte chansa. Varför tog jag då den? För att den inkluderade råbiff som inte fanns på vanliga menyn. Givet. Så vad blev det då? Det är lite svårt att beskriva eftersom det inte var rätter som stod med på menyn. Jag ska göra mitt bästa. Följande:
Förrätt: Räkplättar m. champagneskum och tomat
Mellanrätt: Råbiff m. ruccolla och balsamicodressing
Huvudrätt: Andbröst m. palsternackpuré, sky och sommargrönsaker
Efterrätt: Petrus Kaasplankje - fyra sorters lokala ostar m. karamelliserade nötter och äppelsirap.
Jag höll på att dö av förrätten! Det var länge sedan jag åt någonting så gott! Allting var perfekt kombinerat och gudomligt gott. Råbiffen serverades utan de klassiska tillbehören och enbart med en enkel ruccollasallad. Jag dog lite där också. Jag förstår inte hur kockar med så enkla råvaror kan servera en bit av himmelriket. Jag önskar jag var lika duktig! Huvudrätten var mycket god den med och favoriten där var palsternackpurén som gjorde hela rätten. Till efterrätt skulle det egentligen vara en chokladfondant, men jag bad att få den utbytt mot D.s osttallrik. Det var en blandning av lokala ostar och varenda en var god! Ingen brie i sikte utan riktiga kryddostar blandat med länge lagrade ostar. Mums!
Till detta valde jag att dricka vitt vin. Husets. Det var lagom gott till alla rätter och lättdrucket som få. Det intressanta är att en sådan här middag i Sverige hade kostat ungefär det dubbla mot vad det kostade oss. Mat är riktigt billigt i Nederländerna och alkohol likaså. Jämfört med Sverige då. Hela middagen var underbar och så vällagad! Servicen var utöver det vanliga och jag njöt av varje sekund!
Efter en maffig och riktigt god middag tog vi en extra lång promenad hem till hotellet. Temperaturen hade precis sjunkit till hanterbart och det var riktigt mysigt att traska längs kanalerna och bara njuta av att ha semester.
You don't need a silver fork to eat good food.
