Jag räknade lite snabbt på det och jag tror jag har fått mina naglar fixade i över 5år. En gång i månaden har jag gått till en vän på en salong och fixat till gelenaglar. Det har varit väldigt skönt och fungerat perfekt! Färgen satt som berget själv och det tog nästan dubbelt så lång tid att lösa upp mina naglar jämfört med många andra. Jag gick och fixade till dem var 5-6e vecka och det gick utan problem. Det var väldigt sällan jag behövde gå in och ordna en bruten nagel eller någonting sådant! Härligt.
Jag har haft mina egna naglar plus förstärkning i över 4,5år. Det är alltid lika kul när folk frågar om det är "mina egna" med lite spydig röst och sedan inte tror mig när jag säger att det faktiskt är så. En vanlig följdfråga blir "men hur gör du då för att de inte ska gå sönder?" Ja. Hur gjorde jag? Jag hade som sagt förstärkning som gjorde att naglarna var i princip stenhårda. När de väl gick av då gick de av på riktigt. Aj. Idag har jag nästan lika hårda naglar. Fråga D. efter en skräckfilmskväll! Han kan intyga hårdheten i mina naglar.
Innan jag började med allt detta så hade jag flisiga naglar som gick av konstant, men nu efter dessa år så är de hårda och väldig fint formade. Kanske beror det på att jag fortsätter hålla efter dem? Vad vet jag.
Anledningen till att jag slutade var helt enkelt att jag renoverade badrummet och visste att det inte var någon idé att göra naglarna då. Sedan har det varit semester och mycket att göra. Lat har jag varit också! Så kan det vara. Hur har jag då haft mina naglar under alla år? Här följer en kort historik:
- Fransk manikyr: Jag började med att köra vanlig hederlig fransk manikyr i några månader. Det är fint, prydligt och en bra grundmanikyr till vardags.
- Pimpad fransk manikyr: Efter några månader tröttnade jag på att ha bara vit fransk manikyr och började sätta dit lite olika glitterstenar och mönster.
- Fransk manikyr med färg: Jag höll ut i några månader till sedan blev det att bojkotta vitt. Jag tröttnade helt enkelt. Istället körde jag på fransk manikyr med färg! Det blev inte för mycket, men ändå variation. Att bara ha färg på toppen av naglarna var verkligen rätt för mig! Favoriten blev lila och det hade jag som oftast. Denna fas höll i sig i ungefär 3 år tror jag.
- Sned fransk manikyr med färg: Ja. Jag tröttnade tillslut på den raka färgkanten och valde istället att börja variera. Det blev sned fransk manikyr och även halv ibland. Himla kul och jag kände att det var precis rätt att ha mer färg på naglarna. Även här var favoriten lila, men jag testade en hel del blåa nyanser och även rött till jul såklart.
Idag varierar jag från dag till dag nästan. Det blir inte lika avancerade kreationer, men jag försöker. Jag har märkt att naglarna håller sig mycket bättre om jag har färg på dem. Det är som om färgen skyddar naglarna och gör dem starkare. Vilket visserligen inte är konstigt alls!
Varför har jag då tagit upp detta? Jag har vid två tillfällen senaste tiden fått höra att jag borde testa fransk manikyr. Varför? "För att det är inne", sagt med återigen spydig röst. Jaha. Jag har bestämt för mig att fransk manikyr varit ganska populärt under en längre tid. Det har dock lämnat sin plats på popularitetslistan till förmån för udda färgkombinationer, mönster och allt annat skoj.
En av anledningarna till att jag slutade med just vanlig vit fransk manikyr var för att fler och fler började med det samt att det går att köpa överallt för en billig peng. Det är inte kul att spendera pengar på en salong, när folk tror att naglarna är köpta på Kicks. Frågor som: "Vart har du köpt de där naglarna?! De ser ju riktiga ut!" fick mig att tröttna ur, snobbig som jag kan vara ibland.
Jag säger inte att det är någonting fel med vanlig fransk manikyr. Tvärt om! Det är snyggt, klassiskt och stilrent. Försök dock inte övertyga mig om att fransk manikyr är det som är inne just nu. Det är det inte. Fransk manikyr är precis som alltid en klassiker som passar alla och allt. Inte någonting nytt.
De två tillfällen som jag nämner ovan fick mig att bli lite irriterad. Det var inte i stil med "Oh du måste testa, det blir så fint!" utan mer "Oh du måste testa så att du också kan vara inne och få lite klass". Nu överanalyserar jag, men det var den känslan som förmedlades. Kanske är jag överkänslig. Kanske var det personerna ifråga i kombination med vad jag anser vara hyckleri från deras sida, som gjorde mig irriterad. Jag vet faktiskt inte. Som den sanna tjej jag är så ville jag bara säga till dessa personer att de är ungefär fyra år efter mig i den frågan. Det sa jag inte. Jag må ha tänkt det, men jag sa det inte!
Almost all of our sorrows spring out of our relations with other people.
- Arthur Schopenhauer
- Arthur Schopenhauer