Denna dag var min dag. Med detta menar jag att jag hade ett antal saker jag ville göra under resan och tvingade med D. på dessa. Vårat hotell låg ungefär tre minuters gångväg från tågstationen i Woerden. Det var ett riktigt perfekt läge på hotellet med andra ord. Vi valde att ta tåget till Amsterdam. Det tog ungefär 35min, jämfört med nästan det dubbla om vi hade tagit bil. Lägg till rusningstrafik, som är helt galen i Nederländerna, samt det faktum att det är både dyrt och drygt att parkera i Amsterdam, så tog vi ett riktigt bra beslut där.
Väl framme i Amsterdam så var klockan runt 9, vilket innebär att vi hade ännu en tidig start på dagen. Vi traskade runt lite och hamnade mitt i en regnskur. Vi passade på att ta en snabbfika. Två saker fascinerade mig med den fikastunden:
- Betalning - Det går aldrig att lita på att butiker, restauranger eller andra stället tar VISA eller Mastercard. Det är ungefär femtio procent som tar kort och andra inte. Detta fik tog inte kort. Nu vet jag det sedan tidigare och har alltid minst femhundra kronor i euro i nödfall. Det är himla surt att stå utan möjlighet att betala, bara för att butiken är för snål för att ta emot kortbetalningar. Det är visserligen mycket dyrare att erbjuda kortbetalning i Nederländerna än i Sverige, men ändå!
- Macarons - Jag har aldrig ätit en sådan förut, men jag vet att de har varit otroligt populära en längre tid och många älskar dessa små färgglada kakor. De hade ett stort urval på fiket så jag tänkte passa på. Den var söt. Den var god. Inget mer. Jag förstår faktiskt inte den hysteri som varit kring dessa små godsaker. Jag upplevde inte att det var någonting utöver det vanliga.
När det slutat regna så traskade vi vidare genom stadskärnan. Det var väldigt rogivande lugnt och inte många ute alls. Inga butiker hade öppnat och det var faktiskt riktigt trevligt! Vårt mål var Rijksmuseum och det var riktigt tur att vi var där tidigt, dvs. en halvtimme efter de öppnat. Vi slapp stå i kö för att komma in och behövde inte heller stå i kö för att köpa biljetter.
Vi började vår rundvandring med att spana in de "Nachtwacht, målad av Rembrandt år 1642. Även här var det tur att vi var där tidigt för vi kunde i godanro betrakta den maffiga tavlan utan att bli runtskuffade av folk. Vilken tavla! Vilket konstverk! Det var riktigt maffigt att se den live efter att ha läst så mycket om den på såväl gymnasiet som universitetet. En rolig sak, som jag inte visste tidigare, var målningen idag är mindre än orginalmålningen. Om jag kommer ihåg rätt så var det någon gång på 1700-talet som en remsa på ungefär en meter skars av för att anpassa målningen till en ny vägg. Lite synd faktiskt.
En annan höjdpunkt var självporträttet av Vincent van Gogh, 1887. Jag blev inte överdrivet förtjust i den, men det var kul att se den i verkligheten då det är en sådan målning som jag läst och hört mycket om. Lite som Mona Lisa. Kul att ha sett den, men jag förstår inte fascinationen. Annars är jag överlag väldigt förtjust i just porträtt, speciellt då av kvinnor i ålder säg femtion till fyrtio. Varför vet jag inte. Kanske för att jag känner att jag kan relatera till dessa kvinnor och det fascinerar mig att se hur de ville framställa sig själva. Hur ville de att betraktaren skulle uppleva dem? Vad var det för mode? Vad var vackert?
Ta porträttet ovan tillexempel. Jag stod en lång stund och studerade målningen. Den fascinerade mig. En sak som jag däremot inte är så förtjust i är stilleben eller medeltidens brist på djup. Så kan det vara.
Vi betade av översta våningen på ungefär två timmar sedan var det dags för lunch. Vi hade riktigt flyt! Det fanns bara en restaurang i museet och när vi kom dit så fick vi bord direkt. Ungefär tio minuter efter vi satt oss så hade kön för inväntning av bordsplacering blivit riktigt lång. Vi kom med andra ord precis i tid innan stora lunchruschen. Där vi satt kunde vi se kön in till museet. Den var bisarrt lång! För min del blev det en lättare lunch i stil med en liten plocktallrik med ost och korv. Jag var inte direkt hungrig utan mest törstig. Det började värma på rejält efter regnskuren på morgonen.
Efter lunch blev det en tur till på andra våningen. Det var dock inte speciellt lätt. D. gick ut och rökte. Vi bestämde att han skulle gå ikapp oss. Problemet var att han var snabbare än oss och jag hittade honom inte i vimlet. Jag tog då upp mobilen för att ringa honom. Jag hade inte en tanke på att jag inte skulle få ringa. Det fanns inte en enda skylt eller text som meddelade detta. Jag har i efterhand letat och letat på hemsidan, men inte hittat någonting. Nåväl. Jag gick och ringde samtidigt som jag kollade på målningar. Plötsligt ser jag en vakt som vänder sig om och fräser åt mig att det var telefonförbud. Jahap, sorry, sa jag och la på. Efter det förföljde vakten mig i ungefär tjugo minuter. Tillslut kändes det så obehagligt att jag gick in på damtoan och smsade till D. istället. Där satt jag i ungefär tio minuter sedan gick jag iväg till en annan del av utställningen bara för att slippa vakten. Inte alls speciellt kul att bli förföljd utan anledning och det fick mig att tappa lusten.
Efter ytterligare någon timme så lämnade vi museet. Vädret hade då slagit om helt och det var tryckande varmt igen. Vi traskade runt i de centrala delarna av Amsterdam och bara njöt av hur underbart vacker staden är. Alla kanaler, alla sneda hus och även folket bidrar till att skapa en underbart pitoresk känsla. Det är fascinerande att se hur hälften av husen är helt sneda! Anledningen till det är att markern rör sig då husen i många fall är byggda på träpålar och att husen inte är så flexibla som nyligen byggda hus. Det bidrar till en väldigt intressant stadsbild!
Vi hittade till en mycket trevlig uteservering där vi satt i någon timme och njöt av solen. Där fick jag smaka en av de absolut godaste öl jag någonsin druckit. Kriek Max Cherry. Jag är fortfarande inte säker på om den klassas som ren öl, eftersom den stod under kategorin Öl och Cider. Jag har letat efter den sedan dess, men inte hittat just den sorten. Synd. Den var otroligt god! Tyvärr lyckades jag spilla på min vita skjorta, vilket resulterade i en stor rosa fläck. Inte kul. Till ölen tog vi in lite småplock. Jag valde Bitterballen! Mums!
Jag hade lätt kunnat sitta kvar där flera timmar till, men vi valde att röra oss vidare i riktning mot Madame Tussauds. På väg dit passade jag på att köpa en snygg topp och byta om till den istället för min fläckiga skjorta. Vi stannade också för att fylla på vätskedepåerna på ett litet fik. Vi roade oss kungligt med att spana in andra turister som gick förbi vårat bord. Det som roade var att ett av marknadsstånden mittimot oss sålde såkallade "Starter-kit" för cannabisodling. Vi satt där i ungefär trettio minuter och under den tiden såg jag lite drygt tjugo personer stanna och köpa ett sådant kit. Vilka var det som köpte dessa kit? Ungdomar. Bara ungdomar.
Madame Tussauds var ett av mina önskemål som vi avskrivit eftersom vi trodde de stängde tidigt. Vi gick förbi entren och såg att det inte var någon kö alls och att de dessutom hade extraöppet några timmar till. Där snackar vi flyt och vips så var vi inne. Det var precis som jag väntat mig. Vaxdockorna var läskiga som få och jag hade svårt att greppa att det inte var riktiga människor som stod där. Jag insåg också att många kändisar är riktigt korta! Jag hade fått för mig att de var mycket längre. Vi vandrade runt där i någon timme, tog roliga bilder och skrattade åt allehanda konstigheter. Mycket givande och nu har jag bockat av ytterligare en sak på min "att göra"-lista. Jag känner dock inget behov av att göra om det.
D. ville se Red Light District och jag ville se Oude Kerk, som ligger mitt i RedLight. Så vi promenerade åt det hållet. Dock lyckades vi inte gå riktigt rätt utan virrade till det. Mor lyckades nästan slå ner en ung kille, utan att ens vara medveten om det, som gick och vevade med en påse nyköpt knark. Jag garvade så jag grät och hon förstod inget alls.
Jag tror vi var i utkanten, men tillslut gav vi upp och satte oss på en uteservering. Det var en av de absolut sämsta uteserveringar jag någonsin suttit på. Vi var omgivna av cykelställ, kontainrar och precis bakom mig gick det en väldigt trafikerad gata. Bilarna körde bokstavligt talat en meter bakom mig. Det var inte ett dugg mysigt. Ljudnivån var dessutom jobbigt hög. Allt detta ledde till att vi inte blev långvariga utan började promenera tillbaka till de mer matvänliga och mysiga delarna av centrum.
Klockan hade hunnit blivit dags för middag och så det blev. Vi hittade en trevlig liten restaurang med lagom stor uteservering. Jag skippade förrätt och satsade istället på dagens special: Revbensspjell. Mängden mat jag fick var inte att leka med! Jag lyckades inte äta upp ens hälften trots att det var riktigt gott. Jag avslutade med en chokladmousse. Till det drack jag vatten. Anledningen till det var att jag var riktigt slutkörd efter dagen och kände att jag inte orkade med mer alkohol.
Efter middagen så vandrade vi långsamt tillbaka till tågstationen. Klockan var då närmare 23 och vi hade flyt här med. Vi fick vänta hela tre minuter på tåget och resan hem till Woerden tog ungefär 35min.Det är så otroligt smidigt att åka tåg i Nederländera. De håller tiderna. De ställer inte in speciellt många tåg och även om själva vagnarna är ganska slitna så är det fräscht överlag. Jag föredrar tågen i Nederländerna mot de i Sverige. Bigtime.
På tåget hem satt vi och funderade på om vi skulle orka gå vidare någonstans när vi väl var framme. Alla var rörande överens om att vi helt enkelt inte orkade. Det innebar att vi traskade direkt hem till hotellrummet, tog en snabbdusch och var i säng innan tolvslaget. Härligt och välbehövligt! Jag var så trött efter allt promenerande, värmen, alla intryck och en allmänt underbar dag.
Sorrow can be alleviated by good sleep, a bath and a glass of wine.
- Thomas Aquinas
- Thomas Aquinas
