Sagogrynet

Jag erkänner villigt att jag är beroende av ljus i alla dess former. Det är därför jag gillar höst och vinter så mycket. Mörkret ger en perfekt grund för ljus. Det är inte riktigt samma charm i att tända ljus på sommaren. Jag har väldigt sällan lampor tända vintertid utan har istället levande ljus överallt. Det ger ett mycket behagligare sken än lampor. Det känns som att lägenheten lever på ett helt annat sätt med värmeljus än med vanliga lampor. Det värmer också betydligt mycket mer, både fysiskt och själsligt, att ha tända ljus överallt. Ren lyx med andra ord.

Det finns också en anledning till att jag har en elräkning på hundra kronor i månaden. Jag vet inte riktigt om det är en vettig anledning, eller ens en sann sådan, men jag har fått för mig att det är anledningen i alla fall. Jag har aldrig lampor tända och när jag väl har det så är det några enstaka minuter. Jag släcker alltid efter mig så fort jag lämnar rummet. Jag har som sagt värmeljus istället. Sedan går det att diskutera vad som är mest ekonomiskt: el eller värmeljus. Mysfaktorn är dock så hög att det väger upp kostnaden för värmeljusen. 

Det är ganska konstigt att jag har en så låg elräkning. Jag har halva bunden och halva rörlig. Jag tvättar en maskin varannan dag och har diskmaskinen igång en gång varannan dag minst. Tv:n är alltid på när jag är hemma. Det är iof de enda "elmaskiner" som är igång hemma hos mig förutom datorn. Jag vet inte. Det kanske är normalt att ha runt hundra kronor i månaden i en bostadsrätt såsom min. 

Åter till värmeljus. Jag hamstrar värmeljus och vanliga ljus. Varje gång jag är i större matvaruaffärer, Ikea och vad som, så köper jag på mig. Det innebär att jag alltid har hemma. Nästan alltid. Till min fasa så insåg jag i fredags att jag hade slut. Det får liksom inte hända! Nyss var jag och lämnade av D. vid tågstationen och åkte sedan hem. Jag fick på vägen den briljanta idén att eftersom jag satt i en bil själv, för första gången på säg några månader, vara lite sådär spontan och åka iväg till Willys för att köpa värmeljus. Mycket riktigt. Jag var så spontan så och begav mig till Willys. 

Jag ångrade mig så fort jag kom in i affären och svor högt över det faktum att jag fick för mig att vara spontan. Willys en lönesöndagseftermiddag? Helt bisarrt mycket folk. Inga korgar, inga vagnar och 20-30st i kö till varje kassa. Spontanitet straffar sig tydligen. Jag bet i det sura äpplet och köpte på mig en hel del värmeljus.

Det värsta med att inte ha med D. och handla är att jag då inte har någon med mig som bromsar mina impulser till att köpa konstigheter. Jag är ändå ganska stolt över att jag bara spontanhandlade kinder-ägg. Framsteg!