Jag var och klippte mig för någon vecka sedan. Klippte och färgade. Jag har gått till samma hårfrisör i ungefär fem år. Hon är helt underbart bra. Jag går till henne var åttonde vecka och klipper mig varannan gång. Jag var nästan svarthårig när jag började gå dit och hon gjorde mig blond. Det tog ungefär ett år, men håret klarade sig galant. Sedan dess har jag varit blond. Riktigt, riktigt blond i platinablondstil. Jag har trivts otroligt bra med det och gör fortfarande. Jag har även arbetat hårt på längden. Jag har tunt, bäbishår som verkligen inte har någon naturlig volym alls. Det är inte alls lätt att ha bra kvalité på mitt hår och samtidigt ha en längd annat än som längst till axlarna. Jag har lyckats och har nu en lagom längd på håret som jag trivs bra med.
Den senaste tiden har jag känt att det har varit dags för förändring. Jag började försynt med att be henne lägga i lite slingor med mer mörkblond färg. Det blev okej, men inte riktigt som jag ville. Jag strävade efter liv i håret. Liv och rörelse som kommer sig av olika färger och färgskiftningar. Förra gången föreslog hon att jag skulle göra någonting mer drastisk. Ombre-blonde nämndes. Jag googlade det när jag kom hem och fann följande inspirerande bild:
Jag tänkte inte mer på det förrns jag satt i frisörstolen i måndags. Då frågade hon om jag var redo. Absolut, sa jag och tänkte att det var en konstig sak att fråga. Jag hade helt förträngt Ombre-Blonde-färgningen. Det dröjde ända till hon skulle skölja ur färgen innan jag reagerade på att det inte såg ut som vanligt. Jag skyller på feber och sömnbrist. När jag väl insåg att hon satt i en helt annan färg än vanligt så blev jag väldigt nervös, men jag vågade inte säga någonting eftersom jag då skulle verka riktigt blond! Oroligt satt jag där och såg på när hon toppade håret och torkade det. Jag höll andan och blundande medan hon gjorde lockar och stylade håret.
När jag väl vågade öppna ögonen så höll jag på att svimma. Vilken skillnad! Vilken färg! Det blev en så naturlig färg och så härligt höstigt att jag nästan grät av lycka. Precis det liv och den färgskiftning jag ville ha! Det liknar bilden ovan, men med en mörkare ton i hårbotten och ljusare i topparna. Det är också ljusa skiftningar i det mörka. Jag har inte lyckats ta en bra bild på håret så därför får ni hålla tillgodo med en bild på en kändis!
Nu när jag är nöjd med färgen, så är det som står på agendan nu att lära mig platta håret (ja ni läste rätt) och locka det. Jag älskar lockar!
Change in all things is sweet.
- Aristotle