Sagogrynet

Det har inkommit tre kommentarer till tävlingen och två blogginlägg. Dessutom har jag fått ett antal inlägg via mailen! Det gillar vi! Mer sånt till nästa tävling!

Ibland kan en jobbhelg suga musten ur en. Oftast har det inte så mycket att göra med själva arbetet utan det faktum att det blir lite sömn och dessutom stör det mig att arbeta när D. är ledig. Det stör mig mer än det borde. Förmodligen har det att göra med att jag så länge arbetat när han har varit ledig och när jag väl inte arbetar på krogen längre så vill min hjärna vara ledig alla helgdagar. Jag vet inte. Faktum kvarstår att det stör mig och det finns inte mycket annat jag kan göra än att gilla läget. 

I fredags arbetade jag till 20 och därefter blev det lite socialt prat och försöka sova tidigt. Vi lagade lite mat till mig för dagen efter och D. gick ut en sväng om jag kommer ihåg rätt. Jag kunde inte sova. Jag sov riktigt dåligt och var inte alls på humör för att jobba dagen efter. Det gick dock helt okej och jag avslutade arbetsdagen på ett bra sätt. Sen var planen att jag skulle träna, men energin fanns helt enkelt inte där så jag traskade hem till D., satt i hans kök och bara tyckte synd om migsjälv eftersom jag var så trött. 

Här bestämde jag mig för att jag behövde göra någonting. Jag behövde hitta någonting som piggade upp mig, innan vi åkte iväg till D.s far för lite lördagsmiddag. Jag kom på följande saker i beskriven ordning:

• Godis - Förkastade tanken då jag inte orkade gå till affären och vi snart skulle iväg och äta. 
• Vin - För tidigt på dagen och jag var egentligen inte sugen.
• Pyssla - För kort med tid innan middagen.
• Läsa - För kort om tid.
• Städa - Trot eller ej, men det är en väldigt energigivande sysselsättning för mig. Dock var jag inte hemma hos mig så då känns det ovärt. Ha
• Promenad i solskenet - För kort om tid och solen försvann precis när jag kom på tanken. 

Igår hade jag en riktigt tycka-synd-om-mig-själv-dag. Allt blev bara fel och ingenting hjälpte. Vaknade efter en riktigt dålig natt sömnmässigt med fullmåne och allt. Det är riktigt irriterande hur påverkad jag blir av fullmåne! Försökte mig därefter på ett yogapass som gick åt skogen, mestadels för att jag inte kunde hitta fokus. Traskade iväg till arbetet och lyckades komma i tid trots en miss i skoberäkningen.

Jobbade till 18 i minusgrader och det var allmänt tråkigt. Visserligen var det inte minusgrader, men att arbeta i en miljö med otroligt hög ljudnivå, ståendes på ett hårt betonggolv utan mattor och en konstant iskall temperatur på strax under 20grader är inte roligt ändå. Fick tråkiga besked via mail, men kollegan gjorde eftermiddagen uthärdelig och det var väl tur det! Mer än uthärdelig i och för sig. Tack!

Efter arbetet blev det iväg med D. på lite ärenden till bland annat en zoobutik, apoteket, bokrea och willys. Storhandling av mat deluxe! Sen hem och laga till hamburgare i all hast eftersom klockan var mycket. Sen dog vi i soffan. Så kul var min dag igår. En så vardagstråkig dag som bara går att få.  Jag får häcka på aftonbladet och spana in diverse skidtävlingar istället, när jag inte har kunder. Kul. Not.

• Sms om att en viss box, eller två, är inlämnad till Posten och på G till mig.
• God mat blev det tillslut!
• Fick veta att det inte är aktuellt att arbeta natt för oss. I alla fall inte på många år!
• Snabbvisit i en butik och snacka skit med en vän!
• Sparade pengar åt migsjälv genom att inte hitta de böcker jag ville köpa på bokrean.

Vid halv ett packade D. och jag in oss i bilen och rullade mot Västerås. Väl framme i Västerås mötte vi upp en annan kompis till mig och hennes man. Vi hann lagom i tid och hann till och med sitta en stund och beundra Västerås Domkyrka. Vilken maffig kyrka! Jag verkligen älskar arkitekturen på kyrkor och speciellt så respektingivande kyrkor som domkyrkan i Västerås. Alla detaljer, all historik och den maffighet som finns i en kyrka av den storleken är svårt att hitta i någon annan lokal. Ovan ser ni en av pelarna i kyrkan, som såklart inte var svartvit utan guld och allehanda andra fina färger. D. har redigerat den för att passa hans image!

Enda nackdelen med att ha ett bröllop i en sådan kyrka är att oavsett hur många bröllopsgäster som dyker upp så känns det alltid tomt. Det går helt enkelt inte att fylla en sådan kyrka och mycket beror nog på takhöjden. Jag älskar kyrkor, bortsett att det alltid är kallt!

Vigseln var vacker och sådär lagom kort. Bruden var vacker likaså och brudgummen stilig. Bröllopsklänningen var så bruden! Vacker gräddvit med lila korsettliv och släp. Helt underbar!

Efter själva vigseln bar det av till Öster Mälarstrand Restaurang och Bar för bröllopsfesten. Restaurangen låg vackert beläget och var perfekt för ändamålet. Den låg precis vid sjökanten och solen sken. Efter lagom lång tid kom brudparet med häst och släde över snön. En maffig ardenner drog dem ända fram till entren! Så helt rätt!

Inne i festlokalen var det dukat för just fest. Fokus var på gräddvitt med lila detaljer. Det var så fint och jag vågade knappt sätta mig ner! Det var såklart bordsplacering och jag hamnade bredvid min kompis man. Till höger om mig hade jag en avlägsen släkting till bruden och mittemot en ung kille som arbetade som nämndsekreterare. D. satt en stol bort från mig. Mycket bra bordsplacering! Annars kan sådant bli väldigt fel och stelt. Inte denna gång. Det pratades glatt och jag hade en riktigt lång och givande diskussion med killen mittemot! Mycket trevligt allt! 

Huvudrätten var god. Jag har inte ätit så mycket anka tidigare och den jag ätit tidigare har mestadels varit okej, men inte mycket mer. Ankbröstet i den här rätten var som sagt god. Det var två stora bitar och det blev nästan lite väl mycket då det är ett ganska maffigt kött, i alla fall i den här rätten. Jag kan tycka att menyn vi fick inte innehöll all information kring vad vi fick på tallriken, vilket inte gör någonting alls egentligen. Till huvudrätten blev det också en getostpotatiskaka som var det näst godaste i rätten. Det absolut godaste var den egengjorda korv som vi fick alldeles för lite av. Mumsig som få och fylld med smak!

D. och hans bordsdam fick inte sin huvudrätt samtidigt som oss andra. En av servitörerna kom ut och bad om ursäkt för att det dröjde. Kocken hade tappat ankan i golvet. Happ! De fick maten kanske fem minuter senare. Jag smakade även här en liten sipp av det röda vin som serverades. Det var nästan för mycket smak för min del och även om det var gott så hade jag nog inte kunnat dricka upp mer än ett halvt glas. Kan bero på att jag överlag inte är så förtjust i röda viner, för glasen blev urdruckna överlag! 

Efterrätten bestod av två småpannacotter och en sorbé med chokladtak. Jag började med sorbén och kunde inte riktigt bestämma mig för vad det var för smak. Jag var helt säker på att det var någonting i stil med svartvinbär, men när jag frågade servitören senare på kvällen så visade det sig vara hallon! Det trodde jag inte! Efter sorbén råkade jag bita sönder ett grönpepparkorn så allting smakade grönpeppar efter det. Lite synd och klantigt av mig. 

Det hölls tal, bröllopsdans dansades och tårta skars! Jag är riktigt imponerad över brudens bröllopsdans! Det kan inte ha varit lätt med det släpet som klänningen hade! Bröllopstårtan var god om än väldigt mäktig, vilket inte är ovanligt när det gäller tårtor överlag. Ytterligare en överraskning bjöd brudparet på: Fyrverkerier! Jag älskar fyrverkerier och det var ett riktigt bra ett! 

Fick också veta att de tar brudens efternamn, vilket var lite givet då det är ett ganska speciellt efternamn med mycket historia, och att bröllopsresan bär av till Mexiko! Mot värmen! De gör en såkallad riktig bröllopsresa och åker idag om jag kommer ihåg rätt. Jag är avis.

Om de tio åren som gått är någonting att gå efter, vilket det är, så kommer brudparets framtid vara mycket lyckad! De är som skapta för varandra och kompletterar varandra på allra bästa sätt! Jag önskar dem, igen, lycka och framgång samt tackar ödmjukast för att jag blev inbjuden att delta i ett av deras livs största och lyckligaste tillfällen! Tack!

Idag är en riktigt dålig dag och jag tycker synd om min kollega som jag arbetar med. Jag är virrig till tusen och hur jag än försöker så går det inte att fokusera. Jag klarar det helt enkelt inte. Sov otroligt dåligt inatt och det är förmodligen det. Jag är trött som få och pimplar kaffe i ett försöka att klara av dagen. Går sådär. Huvudet dunkar och det tar tre gånger så lång tid som vanligt att tänka klart en tanke. Än har jag inte gjort några regelrätta fel eftersom jag är medveten om problemet. Däremot tog det mig en timme att komma på att jag skulle läsa tidningen och då hade kollegan, mycket korrekt, antagit att jag förträngt det och själv redan fixat det. Härligt med bra kollegor! 

Idag har jag dock haft en uppenbarelse. Jag har insett vad "mello" står för. Varje gång jag hört det har jag tänkt på mellanmål och knappt hängt med i vad folk säger. Jag har funderat över meningar som "ikväll blir det mello för oss" och "jag fastnade framför mello igår kväll". Som sagt. Det är först nyss när de diskuterade namnet på Melodifestivalen på radio och att många numera säger Mello, som jag kopplade ihop de två. Det fick mig att börja fundera på varför någon ens vill säga mello? Det låter bara sjukt töntigt och ack så barnsligt! Ska vi alla börja prata som femåringar? Jag är för förändringar i språket, men va fasen! Det finns gränser. 

På radion diskuterar de just nu om det är okej att säga mello. De kommenterar att det är okej eftersom alla gör det. NEJ. Alla gör inte det. Jag har hört det tre gånger. Tre gånger av alla de tusentals gånger folk har terroristerat mig med kommentarer kring Melodifestivalen bara i år. Frågade en kollega och hon berättade att det  till och med står i tidningar och sägs i reklamer. Jisses. Jag har verkligen inte haft de glasögonen på mig märker jag! Jag ser på evanemanget två gånger: Svenska finalen och Eurovision Song Contest. Resten är faktiskt helt skitsamma och totalt ointressant. För mig. 

Jag förstår inte varför jag alltid råkar ut för konstigt folk på stan. Senaste veckan har jag råkat ut för två bisarra händelser påväg hem från jobbet. Båda händelserna har involverat att en gammal tant kört på mig. Eftersom mitt humör inte är det bästa har jag heller inte reagerat på ett glatt sätt heller:

• För någon vecka sedan stod jag på Ica och funderade på vad jag skulle köpa. Jag stod i en av de smalare varugångarna och kunde inte bestämma mig. Musik i öronen gjorde att jag inte var helt uppmärksam på omgivningen. Plötsligt ser jag en rörelse till höger. Jag vänder på huvudet och ser en skröplig tant stå med sin rollator till höger om mig. Det är en rollator av större modell, men hon hade ändå kunnat ta sig förbi mig. Utan problem. Nu gör tanten inte det utan står kvar. Jag stänger av musiken. Hon ser inte på mig och säger inte ett knyst. Jag tror då att hon inte ska förbi och ignorerar henne. Plötsligt känner jag en smärta i höger ben. Tanten har kört sin rollator rakt in i mig! Jag vrider på huvudet och stirrar på henne. Tantjäkeln står kvar på samma ställe som förut! Hon säger fortfarande inget och ser inte på mig. Glöm att jag flyttar på mig då, så jag stod kvar och ignorerar henne igen. Då kör hon på mig igen! Jag vänder mig om och frågar om jag är i vägen. Hon svarar grinigt: Det förstår du väl! Jag kontrar med: Jag flyttar på mig när jag är klar. Gå runt. Tanten grymtade någonting, vände och gick iväg åt andra hållet.

• Idag var jag påväg ut från kontoret. Jag står och väntar på hissen och handikapshissen bredvid kommer. I den sitter en tant med sin permobil. Hon har ryggen mot hissdörren och börjar backa. Hon får upp en rejäl fart på den där permobilen och så fort hon kommer ut ur hissen så svänger hon utan en blick bakåt. Rakt på mig! Det var inte med lite fart som hon rammade in i mina ben, knähöjd. Fy fasen vad det gjorde ont och jag utbrister: Vad gör du!? Tanten säger surt utan att vända på huvudet: Skyll dig själv som står i vägen! Jag kan då inte hålla tyst utan utbrister: Vad sägs om att se dig för innan du backar som en galning!? Sedan gick jag in i hissen.

Dagen började med att min kära mor ringde kl. 07.16 och väckte mig. Jag kunde därefter inte somna om och konstaterade i samma veva att jag var feberfri! Bra start på dagen! Jag tog en långsam promenad hem frånn D. över stan och lyssnade på bra musik. Sedan spenderade jag resten av dagen med att slöa hemma och se på Charmed. Härligt! 

På eftermiddagen dök D. upp och hade famnen full med liljor! Min favoritblomma! De doftar så underbart och är riktigt, riktigt vackra. Dessutom håller de betydligt mycket längre än många andra snittblommor. Så härligt! Jag verkligen älskar att få blommor och då speciellt liljor! Tack älskling!

19.30 var det bokat bord på Drängen åt oss. Jag verkligen älskar den restaurangen. Det har varit min favoritrestaurang i flera år. Jag måste erkänna att jag äter samma sak varje gång. Nästan. Först kom de med gött bröd samt tillhörande färskost m. tryffelolja. Mums. Jag var svinhungrig så det gick åt illa kvickt. Efter det bjöds vi på en liten aptitretare i form av en mumsig tugga av rent himmelrike. Jag kommer inte ihåg exakt vad det var annat än riktigt gott.

Till förrätt blev det knaperstekt getost med rödbetssorbet och karamelliserade nötter för min del. Det är så sjukt gott och en ren orgasm i munnen för varje tugga. D. tog kräftsoppa m. kräftcannelloni, vilket är bisarrt gott det med. Det föjdes upp av Råbiff med de klassiska tillbehören äggula, rödlök, senap, kapris, rödbetor och pepparrot för min del till huvudrätt. D. rynkade på näsan åt råbiffen och valde istället hjälmargös med kumminbrässerade morötter, blåmusselsås och mandelpotatispuré. Jag erkänner att jag nallade lite av mandelpotatispurén. Mumsigt värre. Jag har lovat mig själv att nästa gång vi äter där så ska jag variera mig. Jag ska då ta oxfilé. Inte för att jag är trött på råbiff, men lite variation kan inte skada. Sedan lovade jag mig själv att lära mig laga råbiff. Så svårt kan det inte vara! Till efterrätt delade vi på en ostbricka med ostar från Granhammars Gård. Ujujuj. Jag fortsatte vara i himmelriket! Jag fullkomligt älskar ostar av den här sorten!  Till allt så drack vi ett vitt vin som hette Riesling Generations. Riktigt gott vitt vin! Tiden gick så fort och kvällen avslutades med en promenad hem. Det var länge sedan jag hade en så mysig alla hjärtans dag! Mer sånt!

 There is no sincerer love than the love of food. 

Traskade hem i vintervädret efter en ganska irriterande dag. Jag hade elev och det var som vanligt riktigt roligt! Det var allt runt som irriterade mig. Nåväl. Jag försökta traska bort det, men blev bara än mer irriterad eftersom det var så halt. Det tog 40min att ta sig hem istället för de vanliga 30. Irriterande i sig. Väl hemma så insåg jag att jag behövde städa. Nejtack. Inte idag. Jag var inte på humör eller hade orken efter en tröttsam feberaktig helg.

Grejade runt lite och satte mig sedan för att läsa. Ringer på dörren. Posten! Ett stort paket, ett litet och en paketavi. I det lilla paketet fanns en SoSusan ögonskuggepalett samt Illamasqua Cream Pigment färg Debaub. Har redan färgen dab sedan tidigare. Härligt! Jag hade tre SoSusan ögonskuggepaletter förut. En gav jag till mamma, som gav den vidare till syrran. Två bytte jag bort, sedan frågade mamma om jag hade någon mer så jag ordnade en till. Snäll som jag är! 

I det stora paketet fanns lite presenter till D. och en present till mig. Det är den som syns på bilden ovan. D. frågade vem jag fått den av. Vadå fått?! "Ingen köper en sådan ful sak till sig själv" blev kommentaren. Humpf. Ful? Den glittrar, är lila och det ryms en hel flaska vin i den. Hur kan någon ens komma på tanken att använda ordet ful om en sådan magnifik sak? Jag tog det som en personlig förolämpning och blev sugen på vin. Har dock inget vin hemma vilket är förbaskat synd, men ändå lite meningen antar jag. 

I detta nu sitter jag invirad i mitt stora duntäcke och ser på Charmed Season 4. Igen. Härlig serie! En av de bästa faktiskt. Perfekt att strökolla på och samtidigt greja med annat. Jag börjar bli på bättre humör och känna mig piggare i kroppen. Glädjande besked. Fortfarande sugen på vin dock. Isch. 

Igår blev inte alls som jag tänkt mig. Hela dagen var stressig, fast ändå inte. Jag mådde illa och var sjukligt snurrig, precis som jag varit hela helgen. Kristallsjuka? Igen? Crap! Stressen bestod i att jag inte kunde producera någonting alls. Jag satt bara och var arg för att jag kört fast. Jag försökte och försökte, vilket gjorde saken än värre. Jag fick inte ens hälften gjort av det som jag hade planerat. Så kan det vara ibland, det vet jag. Problemet är att jag inte kan hantera det utan blir förbannad. Det vet jag också. Så jag satt och var arg på migsjälv, vilket i sin tur ledde till en riktigt dålig dag.

Stressade hem efter arbetsdagens slut för att höra utlåtandet om kranarna i mitt badrum. Inte negativt, men inte heller positivt. Det får lösa sig på något sätt antar jag. Fixade iordning mig lite extra, bara för att försöka vända dagen, och D. hämtade upp mig. Dags för filmpremiär!

Den långa kortfilmen "A Shattered Mind" producerad av Simon Flack, spelades upp på SF. Awesome! Det vände min dag rejält! Den handlade i grund och botten om hjärnans makt över kroppen och det mänskliga i att fela, min tolkning. Bara att få se ett sådant projekt på bioduk är coolt! Den var välgjort, intressant och verkligen riktigt imponerande med tanke på budget och andra omständigheter. De enda betänkligheter jag hade var rent personliga och det är sådana som alla har om alla filmer, exempelvis att jag önskat ett annat slut. Det hade ingenting med själva produktionen att göra alls! 

Extra roligt var det att filmen är inspelad på D.s gata och hos hans granne. Det var många vänner, bekanta och annat ohängt folk som var med i den. Jag hade jättesvårt för att hålla mig och inte bli den där fnittriga nervösa flicksnärtan när jag fick se någon jag kände igen på duken. Jag lyckades dock, men svårt var det! Alla gjorde ett riktigt bra jobb och jag är som sagt imponerad! Väl spenderade 40min av mitt liv!

Så vad hände efter filmen? Vi traskade hem till en vän och spelade biljard. Han bjöd på ett glas vin, vilket satte igång mitt snurrande än mer, och jag fick storstryk i biljard. Fast jag var faktiskt duktigare än jag kom ihåg. Det ni. Det blev lyssna på bra musik, smuttandes på lagrad rom (hua!), och därefter bestämde jag mig för att jag var hungrig. Olearys!

Mat, vatten och glatt sällskap i någon timme blev det innan D. och jag bestämde oss för att traska hem. Vi gick ut, fick ett telefonsamtal, gick in igen. Fler folk påväg! Vi stannade kvar och jag garvade halft ihjäl mig hela tiden. Det blev iallafall en timme till innan hemgång i snöstorm.

Så var det dags. Jag har tagit ett kliv bort från min dvdmani och in i modern tid. Jag är en dvdsamlare utan dess like. Jag vill ha allt på dvd så jag kan se filmer om och om igen. Jag kommer fortsätta köpa filmer på dvd, men nu har jag bestämt mig för att testa netflix en månad minst. De har ett erbjudande om första månaden gratis så varför inte? 

Har spanat runt lite på Netflix och de har en hel del roliga filmer. De flesta filmerna är lite äldre och utbudet är inte jätteavancerat. Det kommer nog fyllas på allteftersom fler börjar använda tjänsten. Jag har hittills sett The Librarian och The Librarian 2. Det är filmer som är ganska B, men väldigt roliga på sitt vis. Tänk en blandning mellan Da Vincikodens klureri, National Treasures faktakunnande och Indiana Jones äventyr. Jag tänker mig att de som gör de filmerna driver med alla andra i samma stil. Då blir filmerna roliga! 

Just i detta nu så visas Deep Blue Sea för fullt. Jag tycker den är roande med sin typiska katastrofkaraktär. Sen att den faktiskt skrämmer mig eftersom jag hatar djupa vatten och hajar, är den annan sak. Jag har varit helt säker på att jag haft både Deep Blue Sea och The Librarian-filmerna på dvd, men har letat förgäves efter dem. Tydligen har jag bara tänkt att jag har dem eller så har jag glömt dem hemma hos någon. De är inte direkt dyra att köpa så då gör det inget att jag slarvat bort dem. 

Efter denna film är avklarad så tror jag det blir PayCheck. Också det en film jag var helt säker på att jag hade. Icke. Jag vet inte riktigt varför min hjärna lurar mig så. Idag är en riktig filmdag. Jag mår inte alls bra och värre blir det. Förhoppningsvis blir jag snart upppiggad av glossybox. Jag fick sms i måndags och det brukar ta två-tre dagar. Eftersom jag är hemma idag så hoppas jag på att Posten ringer på dörren så jag slipper hämta dem på Ica. 

Jag trodde att tjänsten Netflix skulle vara mycket krångligare än vad den är. Till och med med mitt internet, som är via min smartphone, så fungerar allting utan att lagga. Det är helt sjukt egentligen. Facebook krånglar och är segt på min mobil, men Netflix fungerar utmärkt?! Jag ger upp. 

I helgen var det dags för bröllopsmässa. Det är inte jag som ska gifta mig utan syrran. Jag följde dock med som sällskap och för att jag aldrig varit på en bröllopsmässa. Det var riktigt underhållande! Med var även två av syrrans vänner som också ska vara tärnor. 

Det lev iväg tidigt på morgonen och köra bil till Stockholm. Väl där så traskade vi runt i fem timmar med stopp för mat mitt i. Syrran och en av de andra fotades för en tävling om att bli omslagsflicka på Allt om Bröllop. Det var kul, men jag kände mig så sunkig så jag vägrade ställa upp. Syrran fick sig även en sminkgenomgång av en makeup-artist från IDUN. Jag passade på att inhandla ett såkallat startkit från IDUN, som är ett riktigt bra märke. I den fanns Mineralfoundation, borste i resestorlek för just foundation, spegel, mascara, lite diverse småprylar och även en necessär. Fick startkitet för en tredjedel av priset jämfört med ordinarie pris.

Vi stod och funderade vid IDUN-montern när plötsligt en vän från Västerås dök upp med sin fästman. Jag blev så chockad så jag frågade vad tusan de gjorde där. Hon skrattade och frågade detsamma. Det roliga här är att de ska gifta sig i februari och det är logiskt att de ska vara där medan jag inte har på en bröllopsmässa att göra alls! Vi stod och snackade lite innan det var dags att skynda vidare. Himla roligt att träffa på henne bara sådär!

Vi passade på att se modevisningen med bröllopskläder när vi ändå var där. Det fanns en hel del fina saker och en hel del där jag funderade på vad sjutton modeskaparna tänkt med. Dessutom var det lite slarvigt gjort av arrangörerna. De hade inte ens strukit halsdukarna som en av de manliga modellerna bar. Det såg lite hafsigt ut överlag, men var ändå roligt. Roligast var det företaget som kör retro-vintage-stil på sina bröllopskläder. Det gillade jag! 

Det som förvånade mig med hela mässan var fördelningen av mässtånden. Majoriteten av företagen där sålde ringar, var fotografer eller erbjöd festlokal. Det fanns också flera låneföretag och resebyråer. Ett enda företag presenterade blomsterarrangemang och ingen visade frisyrer av olika slag. Två makeup-företag vad där. Det var IDUN och MakeUpstore. Det var en lite trist fördelning tycker jag. Jag hade gärna sett fler företag inriktade på just smink, hår och blommor. 

Körde sedan hem direkt och jag var ganska slutkörd när jag väl kom hem. Trots att det inte var så mycket folk på mässan utan precis lagom, så blev det så mycket intryck att jag var helt färdig. Bara det att köra bil fem timmar på en dag gör en trött. Jag har inga problem att köra långa sträckor eller så, men det är bra tradigt att sitta själv i en bil. Hade dessutom ingen bra musik med mig. Försökte mig på radio, men det var totalt helt hemskt ovärt. Jag växlade mellan NRJ och MixMegapol och räknade under de 5 biltimmarna till följande:

 

Idag kändes det som om jag var tillbaka i skolbänken igen, fast fick betalt för det. Jag har arbetat hela dagen med att skriva en rutin/manual/arbetsbeskrivning för Trafikupplysningen. I den har jag sammanställt viktig information samt hur vi gör de olika arbetsmomenten. Jag tycker sånt är sjukt kul! Det enda trista är att jag fick en dag på mig att göra det eller nej, men nästan. Att jag inte kan göra saker halvdant ställer ofta till det för mig. Skrev i alla fall klart ett första utkast på 30sidor. Sedan ska det finslipas och korrekturläsas. Det skickades ut till kollegorna så de får hjälpa till med att hitta fel. Jag blir så lätt ordblind. Det kommer bli ett mycket bra dokument.

Det är ett led i att uppdatera informationsmaterialet och också utbildningsmaterialet på vårt arbete. Det jag har kvar att göra är att utveckla övningar, prov, facit och en utvecklingsplan. Det är som sagt otroligt skoj och precis det jag är utbildad till att göra. Tyvärr är det försvinnande lite tid tilla tt göra sådana saker, men alltid något! Det har som sagt varit en intensiv dag och jag kom på vid 14.30 att jag glömt äta lunch. Så kan det va. Då var det inte direkt någon idé att ta lunch. 

När jag köpte mitt akvarie så fick jag med fyra amanoräkor. De var redan då stora och nu har de växt än mer. Jag roade mig med att läsa på lite och det är ganska skoj. De kan bli ungefär 4-6cm, honan större än hanen och upp till fem år gamla. Omöjliga att odla eftersom räkyngeljävlarna kräver bräckvatten. Sugit svårt visade det sig. Inte värt besväret, med andra ord. Vilket som. Mina amanoräkor är mellan 3 och 6cm stora. Åldern är lite svårt, men minst två år då hon jag köpte akvariet av sa att hon köpt dem i samband med införskaffandet av ett nytt akvarie, vilket var det jag köpte av henne. Hon hade det i två år. 

Det är verkligen fart på mina amanoräkor. De flyger runt och bara är. Fascinerande. De blir extra tokiga när det byts vatten. Amanoräkor är så aktiva att det varnas för att de kan göra riktiga kamikaze-hopp och hamna utanför akvariet. Coolt. Än så har mina hållt sig kvar. De skulle bara våga annat! Jag funderar på att köpa några till. Minst fyra till. Bara för att de lever länge och blir stora. Det rekommenderas att det i ett kar finns minst sex stycken så varför inte?

Jag har varit ledig idag. Riktigt ordentligt ledig. Hur skönt som helst. Vaknade vid 8tiden och tog mig tiden att se ett avsnitt av Legend of the Seeker Season 2, medan jag fortfarande låg kvar i sängen. Jag har sett säsong 2 tidigare tror jag, men har inte ett enda minne av den så det är som att se den för första gången. En serie "right up my alley". 

Sen fick jag en manisk energikick. En sådan jag brukade få när jag jobbade som mest. Att jobba som mest betyder att jag jobbade heltid en hel vecka i sträck, måndag-måndag, dagtid inklusive fem stycken nattpass, och detta tre-fyra veckor i sträck. Sommarmånader givetvis. Kort med folk på dagjobbet då alla hade semester och extraöppet på alla krogar i kombination med semestertider även där. Inte hälsosamt, det vet jag. Likväl är det någonting som definitivt fungerar korta perioder och faktiskt kan vara riktigt nyttigt. Det testar ens gränser och dessutom klarar vi mer än vi tror. Jag vet numera vad jag klarar av och vart min gräns går. Bara det är värt en hel del. Vilket som. Under de perioderna så fick jag dessa enerigattacker, efter en ordentlig natts sömn. Det var faktiskt riktigt kul! Jag hann med så mycket och allt var roligt!

Åter till idag. Jag fick en sådan manisk energiperiod idag. Jag tog tag i allt som jag inte visste jag skjutit upp. En omgång tvätt drogs igång, en diskmaskin full startades och strumpor sorterades. Jag var dock lite virrig i mitt städande. Jag började med att rengöra alla skåpluckor, men inte sortera i skåpen. Sedan gjorde jag rent hela köket utvändigt. Efter det blev det alla övriga skåp som fick sig en sortering. Det intressanta här var mitt tillvägagångssätt. Jag är som många vänner kan intyga ganska slittrad av mig. Jag börjar på ett projekt exempelvis som idag, hittar en sak i den garderoben som jag får för mig passar bättre i en annan garderob och lägger den där. Inser då att den garderoben behöver sorteras den med och börjar i den. Sedan hittar jag en sak i den garderoben som passar bättre någon annanstans etc. Förr eller senare så kommer jag tillbaka till första garderoben och då börjar det om. 

Efter att hälften av skåpen, lådorna och garderoberna var sorterade, och då menar jag verkligen halva skåp, lådor och garderober, så kom jag på att jag skulle byta gardiner i köket och en i sovrummet. Jag började med det tills jag insåg att alla gardiner måste läggas upp och att klockan började närma sig två. Jag avbröt allt, tog en promenad upp på stan och träffade en vän för en fika.

Efter två timmars väldigt roligt skitsnack så skyndande jag mig hem för att fixa det sista, vilket inkluderade avsluta gardinbytet, laga mat, ordna med tvätten och allehanda annat hempyssleri så kände jag mig ganska klar. Värst av allt har varit att ändra om alla prydnadssaker. Att en sådan sak kan göra så mycket för känslan i ett hem. Nu känns allt så nytt och fräscht! Härligt! När jag var klar med allt så dök D. upp och muppade med mina akvarium. Plural. 

Vad D. än säger så har jag numera två stycken akvarier. Mitt större på 54L som har utökats med tre stycken cherryräkor, tio stycken kardinaltetror och lite elefantsnäckor. Utöver det så har D. i dagarna som varit köpt ett nanoakvarie och ställt hemma hos mig. Däri ska det finnas gula posthornssnäckor samt riktigt röda körsbärsräkor. Han lockade med vin, ost och mysig hemmakväll. Vad händer? Jag får möblera om hela mitt "bibliotek" i hallen för att få plats med nano. Jag har inte lite böcker att flytta och det är tunga grejer. På bilden nedan syns en tredjedel av alla mina böcker som jag har i lägenheten. Dessutom har jag tre gånger så många böcker i lådor hemma hos mor och far. De får vänta tills jag köpt hus och har ett riktigt bibliotek. Jag verkligen älskar böcker!

Jag är av den fulla övertygelsen att allt som lämnas i min lägenhet mer än två dygn tillhör mig. Så numera är jag med nanoakvarie också. Så de så. Awesome.

En mysmorgon i miniatyr blev det denna söndag. Jag vaknade, rullade runt och kramade D. för att sedan stressa upp. Jobb. Den absolut mest ovärda dagen att arbeta är söndagar. Det händer ingenting och det ska heller inte hända någonting. Det är en mysdag där det bästa som finns är att ta sovmorgon, mysa, iväg och träna, laga god mat och sedan fortsätta mysa. Jag tänker göra allt det där, förutom att sovmorgon byts ut till jobb. 

Jag blir alltid bitter av att jobba helg. När jag väl är på jobbet så gör det mig ingenting, men innan och efter blir jag riktigt bitter. Igår när jag vaknade så var jag så anti-jobb att jag blev på riktigt dåligt humör. Kom till jobbet och kollegan berättade att det bara varit krångel och arga kunder hela förmiddagen. Shit. Bådade inte gott för mig, med tanke på mitt dåliga humör. Jag satte mig och började lite småskeptiskt svara. Vad händer? 

Hela passet flöt på kanonbra. Inget krångel och inga arga kunder alls. Allt gick bara så otroligt smidigt. Lagom mycket att göra och förbaskat trevliga samtal. Jag var så otroligt nöjd och fick sådan bra respons från kunder att jag var tvungen att uppdatera facebook med följande statusuppdatering, efter passets slut:

Kunder överlag kan vara nöjda med vår hjälp, men det är väldigt sällan vi får höra det. Oftast är det när de ringer igen som de påpekar att vi gör ett riktigt bra jobb och då hamnar de förmodligen hos en kollega. Så det är riktigt stort att få sådan positiv och direkt feedback från ett större antal kunder under ett och samma pass! Riktigt stort! Det är sådan feedback som gör mig så glad. 

Jag fick även feedback från scemaläggaren angående min statistik för november och december. Det har varit kaosmånader i ordets rätta bemärkelse och mer än tidigare år. Arbetsbördan har varit detsamma på ett ungefär, sedan tidigare år, men underbemanning och osäkerhet inför framtiden har gjort det till kaosmånader. På vårt möte fick vi i vårt såkallade arbetslag riktigt bra statistikfeedback. Vi ligger på definitivt godkänt både på tillgänglighetstiden och svarstiden. Det är stort det också, då gränserna för godkänt osv. är satta för en normal, lugn, månad. Vi klarar det även i kaosmånader! 

Min statistik då? Jag har riktigt bra statistik. Det har jag alltid haft. Tillgänglighetstiden är på topp och åter i kö galet godkänt. Jag är så nöjd så. Det är lönegrundande, till viss del, så det är inte helt tokigt att ha bra statistik. Om inte annat så visar det att jag faktiskt arbetar när jag är på arbetet, trots att jag ibland gör annat med. Som nu. Det ringer ingenting. Jag blir tokig. Fast vem sjutton vill ha hjälp 08.23 en söndagsmorgon? Alla ligger säkert och myser hemma i sina sängar alternativt äter härlig söndagsfrukost med familjen. Ovärt är det att jobba söndagar. Riktigt, riktigt ovärt. 

På arbetet är det nu snabba ryck och snabba passbyten. Det gäller att ha tungan "rätt i mun" det är en sak som är säker! Det är dels kul eftersom dagarna går väldigt fort och dels frustrerande eftersom det blir ett konstant ändrande. Jag kan inte riktigt slappna av och planera någonting eftersom jag vet att det förmodligen blir ändrat. Nu kan jag alltid säga nej till en passändring och så, men jag är en sådan person som har svårt att säga nej. Då bokar jag hellre om saker. Däremot har det hänt lite saker som gör mitt schema bättre nästkommande två veckor! 

Måndag: Ordinarie pass var 11.30-20.15 "Telefon". Det blev: 10.30-12 Utbildning, 12-13 "Telefon", 13-14 Möte, 14-14.30 Efterarbete, 14.30-15 "Telefon", 15-15.45 Lunch, 15.45-20.15 "Telefon". 

Tisdag: Ordinarie pass 6.30-14 Projekt. Blev: 8-18 "Telefon" och så blev det också

Onsdag: Ordinarie pass 11-18.30 "Lucka". Blev: 11-11.30 "Luckan", 11.30-12.30 Coachning, 12.30-13.30 "Telefon". 13.30-14 Lunch, 14-18.30 "Luckan".

Torsdag: Ordinarie pass 6.45-14 "Luckan". Blev: 6.45-8.30 "Luckan", 8.30-11 "Telefon", 11-11.30 Lunch, 11.30-12 "Luckan", 12-12.30 "Telefon", 12.30-13 Byte av arbetsplats, 13-14.30 Infomöte. 

Fredag: Ordinarie pass LEDIG, Kommer bli: 11-11.30 "Luckan", 11.30-12.30 Coachning, 12.30-13.30 "Telefon", 13.30-14 Lunch, 14-18.30 "Luckan"

Lördag: Ordinarie pass 13.30-20.15 "Telefon". 

Söndag: Ordinarie pass 8-14 "Telefon"

 

Måndag: Ordinarie pass LEDIG

Tisdag: Ordinarie pass 11.30-20.15, Kommer bli: 6.30-14 Projekt.

Onsdag: Ordinare pass 7.15-16.15 Reception. Kommer bli: Förhoppningsvis ingen ändring.

Torsdag: Ordinarie pass 6.30-14 Projekt (ca). Kommer bli: Förhoppningsvis ingen ändring.

Fredag: Ordinarie pass LEDIG. Kommer bli: 7.15-16.15 Reception

Lör-Sön: Ledig.

 

Måndag: Ordinarie pass 6.45-16 Reception. Kommer bli: Förhoppningsvis ingen ändring.

Tisdag: Ordinarie pass 8-18 "Telefon". Kommer bli: Kompensationsledigt för fre v.4.

Onsdag: Ordinarie pass 8-16.30 "Telefon". Blev: 6.45-14 "Luckan". Kommer bli: Komp.ledigt för fre v.3.

Torsdag: Ordinarie pass 11-18.30 "Luckan". Kommer bli: Vetefan!

Fredag: Ordinarie pass 6.45-14 "Luckan". Kommer bli: Förhoppningsvis ingen ändring.

Lör-Sön: Ledig.

Så ni ser att det är så mycket ändringar att det är lätt förvirrande. Vi har ändå ett ordinarie 8-veckorsschema som ska rulla tills vi säger upp oss. Samma 8 veckor år ut och år in. Dagarna går fort i alla fall. Jag är virrig. Nu vill jag inte ändra mer förrns v.6!

 

Jag kommer här berätta en rolig anekdot som inte på något sätt är menat nedsättande utan det är helt enkelt en rolig historia om Moment 22 och hur mycket vi faktiskt är påverkade av vädret. Idag, med mord i Arboga, tågstöld i Stockholm och masskrock med tre döda i Skåne, så kan det behövas lite roliga händelser också. Vädret idag, snökaos, får mig att återuppleva en trettondagsafton för tre-fyra år sedan när jag arbetade själv på telefon.

Det var totalkaos i ett av länen vi svarar för och i princip all trafik, såväl tåg, buss som persontrafik, var inställd i hela länet. Jag svarade som sagt själv och hade totalkaos överallt. Jag hade 50 i kö, själv och jobbade dubbelt pass, vilket innebar 7-20.15. Trafiken i en hel stad var avstängd på grund av metervis med snö och kommunen arbetade för fullt med att få tag på plogbilar. En var ute och körde, men övriga hade inte hunnit till arbetet än och var över 2timmar försenade.

En resenär ringde och var riktigt arg. Hans buss hade inte dykt upp. Jag försökte förklara att bussarna kör i den mån de kan, men att det inte gick att hålla några tider eller ens en linjesträckning i det väglag som rådde. Han köpte inte detta utan måste prompt med den bussen den tiden, eftersom bussen innan inte dykt upp och han väntat i över en timme på hållplatsen. Jag förklarade igen och ingående hur det låg till. Det tog minst tio minuters samtal fram och tillbaka där han inte vill acceptera min förklaring, innan jag slutligen sa att så fort plogbilarna kommer ut på vägarna och gör sitt jobb så skulle bussarna kunna köra igen. Han utbrast då:

Det blev droppen för en uppgiven mig efter 10timmars konstant kaos och skäll. Jag bröt ihop och började asgarva. Det är såklart helt fel reaktion i alla andra situationer än just denna. Det gick bara inte. Jag kunde inte behärska mig alls! Varför var det då inte fel i denna situation? Resenären blev nämligen tyst någon sekund och började sedan asgarva han med när han inser det omöjliga i situationen. Vi garvar ett bra tag och jag riktigt hör hur resenären kippar efter luft. När båda lugnat ner sig så förklarar jag läget igen och han köpte det. Det fanns ändå inget att göra åt saken. Han förklarade då att anledningen till att han var tvungen att ta bussen till jobbet just denna dag var att hans kära kollega hade plogat in hans bil. Då bröt jag ihop igen. Han med. Jag garvade så jag fick ont i magen och sa åt honom att ringa kollegan, som redan var ute och körde och be om lift till hans plogbil, för det var nog den enda sätt han skulle kunna ta sig till arbetet. Han höll med och tackade för att jag gjorde hans dag. Jag tackade detsamma!

Två minuter senare var jag av annan anledning tvungen att ringa till Trafikledningen för det området. Jag berättade då denna anekdot och gjorde deras dag. Jag får än idag denna historia återberättad för mig från olika trafikledare när det är mycket snö. Kunden återkom förövrigt någon timme senare och berättade att nu var minsann alla plogbilar ute och gjorde sitt jobb. Härligt!

Jag har idag bestämt mig för att inte sträva att utvecklas mer på ett specifikt område. Jag känner att jag är nöjd med min prestation där. Jag förstår att det är bra att alltid vilja bli bättre, men någon gång ibland räcker det med att vara bra och göra bra ifrån sig. Viljan att utvecklas hela tiden behöver inte finnas där.

Jag får ofta frågan varför jag nöjer mig med det arbete jag har när jag är utbildad till någonting helt annat. "Ska du inte söka någonting annat" är en vanligt förekommande fras. Jo. Jag kommer någon gång att söka mig vidare, det vet jag. Inte idag.

Det jag funderar över är det krav på att alltid utvecklas som finns i dagens samhälle. När ska vi inse att det faktiskt är okej att inte vilja utvecklas mer, varesig det är som person eller inom yrkeslivet, om så bara för en kort period. Att nöja sig med det som har uppnåts och helt enkelt känna sig tillfreds.

Sen funderar jag på kraven från arbetsgivare att alltid utvecklas? Varför ska en riktigt bra medarbetare hela tiden få höra utvecklingspunkter, som i många fall är små skitsaker, och inte bara få veta att denne gör ett riktigt bra jobb, fortsätt så? Som coach ser jag inte poängen i att alltid hitta nya utvecklingspunkter. Ibland räcker det gott och väl att fortsätta på den uppnådda nivån ett tag och helt enkelt få känna sig duktig. Njuta av ett väl utfört utvecklingsarbete, innan det är dags att gå vidare mot nya mål om det blir aktuellt. 

Det krävs ändå ganska mycket för att inse när det inte längre går att utvecklas eller när det helt enkelt inte är värt tiden att göra det. Så känner jag. Det finns helt enkelt inte utrymme för att utveckla mig själv mer och viljan att ens försöka har krympit till snudd på obefintlig. 

På mitt arbete så har jag ändå ganska enformiga arbetsuppgifter och det är därifrån min motivation till att utvecklas har funnits. Att få möjlighet att variera mig så mycket som möjligt för att slippa bli uttråkad. Samma sak dag ut och dag in tar kål på mig. Jag vill hela tiden lära mig nya saker och det är anledningen till att jag pluggade så länge som jag faktiskt gjorde. 

Vart kommer detta då leda? Jag vet inte. Jag känner mest bara för att njuta av nuet och inte se längre än näsan räcker. Det duger gott och väl för första halvan av 2013. Sådeså! Nu ska jag ta hand om min mage som hatar mig idag. Ifall någon undrade. 

Myshelg hittills! Jobbade till irriterande sent igår och därefter blev det lite fläng fram och tillbaka för att sedan avsluta med att tvingas se filmen Nyckel till Frihet. Jag är allergisk mot frasen "En film som alla måste se, för det ingår i allmänbildningen." Jag vägrar ofta helt enkelt att se en sådan film. Av den anledningen har jag inte sett filmen tidigare. Filmen var riktigt bra, men inte så bra som många vill få den att verka. Jag känner inte för att sortera in den i kategorin: Filmer som krävs för allmänbildning utan mer i kategorin Sevärd film. Den var lite för mycket hollywood för mig.

Det finns andra filmer som passar mycket bättre in i den första kategorin än denna, enligt mig. Allmänbildning är någonting relativt och väldigt knutet till det kulturella arv och den miljö en individ är uppväxt i. Jag till exempel anser att ha läst samt känna till exempelvis Jane Austen, Voltaire, Wordsworth tillhör allmänbildning tillsammans med att veta vad aftonbladet och facebook är och hur det svenska rättssystemet fungerar. För att nämna några exempel.

Grunden för den svenska allmänbildningen finns i grundskolan och det är just de grundläggande kunskaper som lärs ut där, som behövs för att förstå samhället vi lever i, vilket i sig är vad jag anser grundläggande allmänbildning är. Sen lever vi i olika delar av samhället och därför behöver vi kunna olika saker, vilket leder till att vi anser olika saker är viktiga ergo ingår i allmänbildning. 

Så att säga att någon inte är allmänbildad för att denne inte har sett den filmen, läst den boken eller inte förstår en viss metafor eller referens, är lika uppåtväggarna fel som att hästar inte skulle existera. Därmed basta! 

Idag, lördag, var det dags att fixa till naglarna. De blev väldigt fina, som vanligt, och i en mer klassisk fransk manikyr fast med färg istället för vitt såklart. Jag ogillar att ha vit fransk manikyr. Varför? Av flertalet anledningar  faktiskt. Det är inte direkt en ovanlig företeelse att ha den typen av manikyr. Det är lätt att göra själv hemma, Det är enkelt att köpa fejknaglar på ex. H&M som ser äkta ut. Största anledningen är helt enkelt snobberi. Jag vill inte se ut som om jag har köpt mina naglar på H&M och jag vill inte, i den aspekten, vara som alla andra. Enkelt!

Hur avslutas då lördagen? Nyktert, ätandes fruktsallad och andra nyttigheter som ostbågar och jordnötsringar. D. och jag betar av Jan Guillous filmatisering av sin egen box Häxornas tid. Jag gillar Guillous serier om Arn, Svea rike under "Arns" tid samt Häxornas tid. Han har en rolig, och faktiskt möjlig, vinkling på Sveriges historia, även om inte många historiker skulle hålla med mig om det möjliga i hans teorier. Jag gillart!

Jag har blivit utvald att delta i en buzzadorkampanj. Jag ska testa Swish som betalningsmetod. Då jag betalar ganska mycket online till vänner och bekanta så passar tjänsten mig förhoppningsvis utmärkt. Det verkar relativt säkert och det är inte direkt några större summor jag skickar på detta sätt. Hittills har det gått smidigt och jag har redan testat en betalning. Det är riktigt riktigt enkelt. 

Än sålänge är dock det bästa att jag äntligen har lärt mig hur jag gör skärmdumpar på min telefon. Det ni. Bara det är värt det lilla besvär det var att ladda ner och fixa iordning allt!