Trappistöl

publicerat i Mat och Dryck;
(Bildkälla: Exodusresor)
Anledningen till att det har tillkommit en kategori här, dvs. Öl & Ale, är för att jag roar mig med att försöka lära mig dricka öl. Detta har förklarats i tidigare inlägg. Läs mer om det här! Öl och då framförallt Trappistöl är något av en hobby hos D. och jag har själv börjat intressera mig för det. Jag vill veta vad jag dricker. Jag vill se om jag kan lära mig känna skillnad, inte så mycket mellan mörk och ljus öl utan snarare mellan två mörka osv. Kan jag lära mig märka subtila skillnader från öl till öl? Vissa är givna, medan andra är svårare. Jag har dock redan börjat märka viss skillnad och få favoriter. Den stora frågan är hur subtila mina ölsmaklökar kan bli.
Jag lyssnade till en diskussion för någon vecka sedan kring öl. D. diskuterade med någon som påstod att all öl smakar likadant. Personen ifråga hade inställningen "all öl smakar som öl och det går inte att känna någon annan smak än ölsmaken." Dessutom ifrågasatte personen hur det var möjligt att brygga en så stark öl, som många exempelvis trappistöl faktiskt är, utan att det smakar enbart sprit. Det i sig är kanske inte så konstiga frågor. Har någon aldrig smakat en sådan öl utan bara druckit "stor stark" så är det inte så konstigt att ifrågasätta just frågan kring spritsmak. Vad vet jag? Det som var intressant var att personen inte köpte förklaringen utan helt enkelt trodde det var snobberi. Det är inte snobberi. När till och med jag som aldrig druckit öl, känner skillnad mellan sorter så borde en riktigt van öldrickare ha än lättare för det. Gällande frågan om spritsmak så smakar 10% La Trappe Quadrupel inte någon sprit alls. Det är det som är själva poängen med dessa. Att de "smakar" och då inte sprit.
D.s favoriter är Trappistöl. Det är det han fokuserar på. Jag kör mer fokus nederländsk och belgisk öl i nuläget, vilket såklart inkluderar Trappist. I alla fall den lilla fokus jag har! Vad är då Trappistöl? 
Trappistöl bryggs av kloster som tillhör trappistordern och således trappistmunkar. Det finns vissa krav som ett trappistkloster måste uppfylla för att få stämpeln Trappistöl. När ett trappistkloster uppfyller kraven så får de kalla sin öl för just trappist och rätten att använda varumärket, som ägs av International Trappist Association. Informationen i denna text är hämtad från deras hemsida samt informationsblad samlade på de olika klostren. När de godkänt en produkt så får klostret rätt att använda stämpeln, märket, med texten "Authentic Trappist Product. Kraven är som följer:
  • Produkten måste tillverkas inom ett trappistkloster eller precis i anslutning till klostret
  • Den utrustning som behövs för produktion måste tydligt uttrycka en beroendeställning i förhållande till klostret.
  • Produktionen måste övervakas av klostret.
  • Den största delen av vinsten måste spenderas på socialt arbete. 
Det finns inga officiella krav på smak eller liknande mellan de olika bryggerierna. Däremot så finns det många gemensamma nämnare. Ölen är jäst i hög temperatur, 14-20grader, vilket kallas överjäst. De är även otroligt smakrika, har hög alkoholhalt vilket är mellan 6 och 11%. Flera av sorterna är smaksatta med kryddor och liknande. Alla har dock hög mängd malt, både korn och vete. 
Det finns sex stycken belgiska trappistöl, vilka är Achel, Chimay, Orval, Rochefort, Westmalle och Westvleteren. Det finns enbart ett nederländskt trappistöl vid namn La Trappe och även ett Österikiskt trappistöl som heter Stift Engelszell. Varje bryggeri har i sin tur flera varianter av trappistöl. Mer om detta i senare inlägg. 
Jag gillar överlag alla trappistöl. De är mycket smakrika fast på olika sätt. Jag har redan mina favoriter, även om alla slinker ner relativt lätt. De är intressanta och ska drickas i tillhörande glas. Trappistöl och allt runt det är en kultur i sig. Det är kul. Jag gillart!
Beer, it's the best damn drink in the world.
- Jack Nicholson

De Halve Maan - Brugse Zot

publicerat i Mat och Dryck;
Den första ölen jag smakade på resan till Nederländerna var en Brugse Zot från bryggeriet De Halve Maan. Jag smakade den enbart av D. och köpte således ingen egen. Det är dock fars favorit öl när han sitter på just uteserveringen Pompier och det var den som dracks mest frekvent under veckan även av D. 
Bryggeriet är familjeägd bryggeri i Bruges, Belgien, och har en lång gedigen historia bakom sig. I stadens register från år 1564 finns det anteckningar om ett bryggeri som kallades "Die Maene". Sedan dess har bryggeriet nämnts sporadiskt i texter ända fram till 1856 då Leon Maes, Henri I, tog över. Då bryggdes ölen enligt då moderna metoder, vilket ledde till kort hållbarhet, grumlig och ganska så sur öl.
Efter honom har sex generationer bryggt öl i bryggeriet, men även andra drycker. År 2005 så gjordes det en nystart i bryggeriet efter omfattande renoveringar. Det var då som de började brygga en ny öl som de döpte till Brugse Zot. Bryggeriet återinförde år 2008 en öl som de tidigare bryggt, "Straffe Hendrik", och brygger den nu enligt orginalreceptet, men med idag moderna metoder. 
Så. Ölen. Förlåt. Det är en Ale. Same same. Brugse Zot. Smaken får ölen genom att den bryggs med fyra sorters malt och två varianter av humle. Alkoholhalten är på 6%. Tack vare att den efterjäser i flaskan så håller ölen längre. Vi drack den vanligaste och populäraste Blonde. 
Så hur upplevde jag ölen? Utseendemässigt så var den gyllenblond och ska påståendevis skumma en hel del, men det var inget som jag märkte av. Den var lättdrucken, frisk och ljus. Även om den är lättdrucken så fanns det ganska ordentligt med smak. Jag tyckte personligen att ölen var sisådär och detta berodde nog mest på att smaken var som starkast i eftersmaken. Det jag gillade var att den hade en ganska fruktig och frisk smak när den väl dracks, men jag gillade som sagt inte eftersmaken.
Jag provade Brugse Zot på veckans näst varmaste dag. Det var runt 35grader i skuggan och även jag tyckte att ölen svalkade riktigt bra. Den ska serveras riktigt, riktigt kall och inmundigas en varm sommardag. Det ska gärna ätas något lättare snacks till av den köttigare stilen. Då tror jag ölen är som bäst.
He was a wise man who invented beer.
- Plato

Brakspear Triple

publicerat i Mat och Dryck;
Så var det dags igen. Jag har testat ytterligare en Ale! Mer exakt en strong ale från Brakspear Brewing, vilket är själva varumärket. Tillverkningen sker i Storbritannien. Den kostar runt 28kr på Systembolaget, 500ml, är på 7,2% och enligt rekommendationen ska den serveras vid ungefär 10°C, som sällskapsdryck eller till smakrika, mustiga, rätter av mörkt kött.

Systembolaget beskriver smaken som "humlearomatisk, komplex smak med tydlig beska och viss stöma, inslag av torkad frukt, apelsin, vinteräpplen, knäck och halm". Där har vi halmen igen. Jag förstår inte besattheten av halm. Hur vet de att det är just halm? Jag vill nästan inte veta svaret på den frågan. Seriöst. Halm?!

Så vad tyckte jag om denna ale? Jag tyckte den var helt okej. Den skummade knappt någonting alls och var ganska mustig i smaken. Jag förstår rekommendationen att dricka den till mörkt kött. Själv drack jag den som sällskapsdryck utan mat till. Den var ganska svårdruckit för mig som föredrar ljusare och lättare. Den hade nästan en lite bränd eftersmak som stannade kvar i munnen och påminde om knäck, i brist på annat ord. 

Sammanfattning: Gillar mörkt och tungt? Köp. 

The troubles of our proud and angry dust are from eternity, and shall not fail. Bear them we can, and if we can we must. Shoulder the sky, my lad, and drink your ale.
- A. E. Housman

Maredsous Abbaye-Ardij

publicerat i Mat och Dryck;

Jag är en vinmänniska och kommer alltid vara det. Jag älskar att ta ett glas vin och njuta oavsett sol, regn eller storm. Jag försöker dock lära mig dricka öl. Anledningen är enkel. Ibland önskar jag variation. Sprit och drinkar är ingen hit hos mig, förutom möjligen en god cocktail, och cider är visserligen gott, men får mig att må sjukligt illa dagen efter. Det är inte så mycket alkoholen som allt socker som finns i cider. En fungerar, men utöver det så är det big nono.

Så vad finns kvar? Öl. Jag gillar inte öl överlag, men det finns vissa som i alla fall slinker ner. Jag började min ölkarriär på Heathrow London när vi mellanlandade på väg till Bali förra året. Då lyckades jag få ner en hel Staropramen. Den var faktiskt helt okej och gick ner utan alltför mycket grimaser. Anledningen till att jag övade lite då var för att vinet på Bali enligt ryktet skulle vara både obefintligt och i den mån det fanns dyrt och mindre gott, vilket visade sig vara sant. Ölen på Bali, Bintang, var sisådär och smakade mest blaskigt, lite som Corona. Jag har testat lite Trappistölar senaste året och funnit dem helt okej de med. En favorit är La Trappe Blond och Bockbier, med den sistnämnda som klar favorit. Mer om det senare.

Senast jag var på systemet så passade jag på att köpa lite ale. Bara för att testa och jag gick mer på flaskornas utseende än någonting annat. Här presenteras en av de jag testade:

 Maredsous Blond 6

Detta är en ale tillverkad i Belgien. Maredsous Abbey är ett benedikterinkloster i Denée, Belgien. De har sedan 1963 i princip lånat ut sitt namn till bryggeriet Duvel Moorgat som i sin tur tillverkar Maredsous Ale. De tillverkar tre sorters Maredsous: Blond (Blond ale 6%), Brune (Dubbel 8 %) och Triple (Trippel 10%). En Blond var det jag köpte. Kostar runt 20kr på systembolaget och är på 6%.

Systembolaget beskriver smaken som ”fruktig, humlearomatisk, balanserad med inslag av grapefrukt, halm, aprikosmarmelad och jasmin.” Serveras vid 8-10% och förslagsvis till husmanskost. Jag drack den till lasagne och det räknar jag till att jag följde rådet! Färgen är oklar, mörk och gulaktig. Först funderade jag på om det var någonting fel med den eftersom den såg lite grumlig ut, men den ska bevisligen vara så.

Jag gillade den. Färgen var mörkare än tidigare Blond jag druckit, visserligen från andra bryggerier. Smaken var däremot ganska lätt och det var det som gjorde att jag ändå gillade den. Ibland förstår jag inte smakbeskrivningarna på systembolaget. Halm?! Jag kände inte av någon halmsmak, men jag har heller aldrig testat att äta halm så jag har lite svårt att avgöra om det fanns där eller inte. Däremot fanns det en lite fruktig eftersmak, vilket kan vara anledningen till att jag ändå gillade den och det är det jag menar med ganska lätt smak. Det kändes inte som om varje klunk var en mättande måltid i sig, vilket är lätt hänt med de ale jag testat överlag, utan det slank ner svalkande lätt.

Summasummarum: Värd pengarna.