Sagogrynet

Jag älskar hösten. Färgerna är underbara och känslan är sådär murrigt mysig. Att ta en promenad när solen lyser upp alla höstlöv är helt underbart. Det är det enda jag saknar med min förra lägenhet. Den låg i utkanten av universitetsområdet och precis brevid ett skogsparti med tillhörande eljusspår. Helt underbart att promenera där på kvällarna. Bara gå och filosofera över livets med och motgångar. Jag saknar det. Visserligen bor jag helt perfekt nu, nästan. Jag bor tio minuters gångväg från centrum, fem minuters gångväg till gymmet och femton minuters gångväg till naturreservat och vatten (sjö). Jag bor nära ishockeyhallen, fotbollsarenan och stora nygbyggda lägenhetshus som ökar värdet på min lägenhet bara genom att finnas där. Inget av detta ser jag, vilket är bra.

Från vardagsrummet har jag utsikt över träd och en förskolas lekplats. Helt underbart och på sommaren är det tyst från barn och bara grönt utanför. Från vardagsrummet och köket ser jag träd. Träd och en privatägd park, ägd av bostadsrättsföreningen där jag bor. Mellan träden skymtar en större väg, men den hörs inte ens. Det är som om jag bor på landet, rent utsiktsmässigt. Att jag sen inte gör det utan enbart behöver gå utanför lägenheten för att vara mitt i stan, är helt enkelt underbart. Dessutom är det ett lugnt bostadsrättshus jag bor i. Jag kunde inte ha gjort ett bättre lägenhetsköp. Det enda jag saknar är som sagt att kunna gå utanför dörren och kliva rakt in i en drömhöstvärld. Att ta en promenad i skogen utan att behöva gå genom stan först. Här nedan är en bild på utsikten från mitt sovrum.

Det fascinerar mig. Är det så ovanligt att en tjej i 26års åldern, vilket jag var när jag köpte lägenheten, köper en lägenhet själv? Alla tar för givet att jag bor i hyresrätt eller har köpt lägenheten tillsammans med pojkvän/ex. Så är inte fallet. Kommentarer som "men du vet att du inte får renovera hur mycket som helst i en hyresrätt" alternativt "orka måla om en hyresrätt", hör inte till ovanligheterna när jag berättar om vad jag håller på med hemma. För mig är det så naturligt att jag bor i bostadsrätt så jag brukar inte inleda diskussioner kring vart jag bor och renoveringar, med att påpeka detta. Kanske borde jag börja med det. Här följer en typisk konversation efter ovanstående kommentarer:

Tystnad och oftast byter personen samtalsämne här alternativt ser allmänt förvirrad ut. Jag kan inte riktigt förstå varför. Vad är det för fel med att köpa en lägenhet själv? Jag kan inte förstå hur fler inte väljer att köpa lägenhet. Det är inte dyrt egentligen och så värt varenda krona.